Logen Thor – en kulturgärning

Postat den 13 augusti 2015

Svara

Dagen till ära har vi glädjen att publicera en historik över IOGT-NTO-föreningen i Skövde, logen 17 Thor, som bildades för exakt 135 år sedan. Berättelsen är skriven av Lars Westh.

Bland det fina flanerande folket på Skövde vattenkuranstalt blandade sig en vårdag konditorn Oskar Lindblad från stadens centrum. I ett av sällskapsrummen i societetshuset ställde han upp en boklåda med en prydlig text ” boklån 10 öre per ex”. Året var 1876 och succén given.

Efterhand flyttade han verksamheten till sin egen bostad över konditoriet och kunde då vända sig till den övriga befolkningen i Skövde. Han utökade bokbeståndet med mer folklig litteratur. Rörelsen gick bra. Han var en den tidens entreprenör.

År 1880 gick han i spetsen för bildandet av en nykterhetsförening i Skövde och den 13 augusti samma år bildades, i närvaro av högste internationelle ledaren Joseph Malins, logen 17 Thor av IOGT. Oskar valdes att leda logens verksamhet och ganska snart hade man en läsecirkel. Deltagarna kom med önskemål om titlar och Oskar tog hem. Efterhand kom dessa böcker att bli ett bibliotek där medlemmar och andra kunde låna mot en billig kostnad. Bland 1925 års kollektion fanns författare som Viktor Rydberg, Charles Dickens, Viktor Hugo, Alexander Dumas, August Strindberg, Jules Verne och Selma Lagerlöf. Där fanns även lyrik såsom Fröding och Shakespeare samt facklitteratur främst inom samhällsfrågor. Logen Thors bibliotek utökades efterhand och hade 1918 1 800 band för utlåning. I utlåningsboken kan man finna många av den tidens Skövdebor, författaren Johannes Edfeldt var en av dem.

I slutet av april 1883 annonserades i ortens tidning att Skövde God- Templares Läse klubb skall hålla sin första fest. Vid festen hålls en auktion och inkomsterna från denna samt inträdesavgiften, 25 öre, skall gå till biblioteket. Auktionen blev ”liflig” och inbringade 70 kronor. Det rapporterades att ca 125 personer deltagit i festen.

Varje godtemplarloge med självaktning hade ett bibliotek. Inom Skaraborg-Älvsborg fanns 69 bibliotek. Nästan genomgående har de varit de första i respektive kommun. När logen 17 Thors bibliotek varit aktivt under 60 år överläts det 1940, efter påtryckningar, till det först 1930 bildade stadsbiblioteket.

Logen Thor, länge Skövdes enda föreninglokal, här var stans första bibliotek, här bildades orkesterföreningen, här spelades nyårsrevy – och här dansades det så att logen blev suspenderad.

Logen 17 Thor är under åren en betydande institution i Skövde. Föreningen bedriver all tänkbar verksamhet, musikkår, amatörteater stråkorkester, syförening, scoutverksamhet etcetera. Man var på den tiden stadens enda profana samlingslokal, där olika grupper kan ha sina möten. Bland medlemmarna fanns många kommunpolitiker och man diskuterade vid något tillfälle att gå fram med egen lista till fullmäktige val. Det sades ibland att en del kommunala frågor avgjordes i Logen Thor.När Logen 17 Thor startade år 1880 höll man till i baptisternas lokal där man hyrde för de tillfällen möten hölls. Lokalen var belägen i ett gårdshus utmed vägen mot Vaddfabriken. En eldsvåda 1883 orsakade att all material och även handlingar, bl. a de första protokollen, förstördes. Efter att ha varit i olika lokaler några år, bland annat i Assbecks hus (nuvarande Lindex), köpte logen år 1888 en tomt belägen utmed Hertig Johans gata mellan Badhusgatan fram till Fredsgatan. Ett ordenshus uppfördes (se bild) som kunde invigas den 9 december 1888.

Det var många medlemmar på den tiden och lokalen blev snart för trång. Logen hade då det största medlemsantalet den någonsin haft, omkring 350 personer, Utbyggnaden blev färdig efter en kort tid och huset fick den storlek den under följande år hade. På den tiden fanns det bestämmelser om att en ideell förening inte fick äga fastighet, följaktligen tog två av medlemmarna på sig att stå som ägare fram till man i början av 1900-talet bildade en byggnadsförening.

Logen Thors teatergrupp 1914.

Utöver den livliga mötesverksamheten kom de följande åren att erbjuda aktiviteter för envar som var beredda att välja en helnykter livsstil. Studiecirkeln föddes som bekant inom IOGT. På Logen Thor hade som tidigare nämnts läsecirkel varit knuten till biblioteket. Sparkassa och sjuk- och begravningskassa startades redan på 1880 talet och fortsatte att verka ända fram till samhället tog över dessa funktioner. Amatörteater av god klass, enligt dåtida krav, gymnastikgrupp, folkdanslag, sångkör, syförening m.m. Allt detta var aktiviteter som pågått från tid till annan och gjort Logen Thor till ett centrum för många olika intresseinriktningar. Till detta hörde dessutom offentliga arrangemang som var en årlig tradition för Skövdeborna. Bärfesterna i Dälderna och Logens Nyårsrevy var begivenheter som samlade folk från hela bygden. Folkdanslaget med sina färggranna dräkter var efterfrågade runt om i länet och musikkåren som spred glädje med sin sprittande musik. Man kan säga att det var logen Thors orkester som var impulsen till bildandet av Skövde orkesterförening. Det var i Logen Thors lokal som de första samordnade repetitionerna hölls och Logen Thors musiker ingick i den första uppsättningen av musiker i Orkesterföreningen.

Vid nyårsrevyerna var det fullsatt i lokalen. Dryga 200 kunde komma in varje föreställning.

En säregen historia inträffade 1894. När IOGT instiftades i Sverige hade den en något religiös prägel. Mötena skulle gå i den stilen, men en massa ungdom kom med och de ville dansa och ha roligt. Det var alltid strid om huruvida dans skulle tillåtas. Så sent som 1925 var det dansförbud. Händelse 1894 är unik. Vid ett tillfälle när det lektes folklekar, som var tillåtet, slog det över och det blev dans av det hela. Några äldre protesterade mot detta snedsteg och logen rapporterades till storlogen i Stockholm. Logen 17 Thor i Skövde blev suspenderad i en månad. Man fråntogs rätten att hålla möten. För att kringgå suspensionen bildades en diskussionsklubb och mötena hölls som vanligt i lokalen. Verksamheten i klubben blev livlig. Under suspensionsmånaden hölls inte mindre än åtta protokollförda sammanträden. I dessa kan man läsa om fråga om bildandet av en självhjälpsförening, om medlemmarna kan känna stolthet eller vara generade över suspensionen, om samling kring vår fana skall ses som krigiskt eller en kärlekshandling o.s.v. Kärleken till Orden stod i fokus för diskussionerna och man sände, som uttryck för det, ett telegram till högsta ledningen för att uttrycka detta. Telegrammet föranledde vice ordenschefen Oskar Eklund att besöka klubben för att ge sitt gillande till den. Man kan säga att suspensionen blev en succé.

Logen Thor var under lång tid debattforum för nykterhetspolitiska frågor. Det fanns en rad kunniga och inflytelserika personer bland medlemmarna, såväl kommunpolitiker som riksdagsmän. Man lät således tala om sig genom trägna uppvaktningar inför stadens myndigheter med krav på inskränkningar i öppethållande av krogar och systembolag vid helger och i samband med marknader, allmänna auktioner, militära in- och utryckningar etc.. Logen var på detta sätt ett vakande och oroande samvetes öga i olika sammanhang. Vid ett tillfälle uppvaktades statsministern med krav som gällde krogars uppehållande under gudstjänsttider.

Logen Thors medlemmar samlade till fotografering efter logemöte i början av förra seklet.

De män och kvinnor som för 135 år sedan bildade logen 17 Thor av IOGT och byggde ordenshuset var enkla vardagsmänniskor som säkerligen hade erfarenhet av alkoholens baksida som ekonomisk misär och mänskligt lidande. Men de hade alla en inneboende drivkraft att åstadkomma ett bättre samhälle för sig och sina medmänniskor. Vi kan förstå att under den här tiden var den samhälleliga och sociala strukturen en helt annan än idag. Kvinnan saknade helt rösträtt medan det för männen gällde att ha rätt inkomst/ förmögenhet för sin rösträtt. Skola, vård och äldreomsorg var bristfällig. Ingen protesterade. Man visste inget bättre.

Men så kom Godtemplarrörelsen med nya synsätt. Att få medlemmar att känna människovärde. I logen fick alla yttra sig och komma med förslag. Såväl kvinnor som män valdes till olika funktioner. Alla var med och bestämde. Det var jämlikt för kvinna och man, för gammal och ung, för hög som låg. Vad logen Thor betytt för människor i Skövde kan lättare tänkas än beskrivas. Redan den formella säkerhet, som deltagandet i arbetet i logen gav medlemmarna, är värd ofantligt mycket. Att kunna som ordförande leda ett möte på ett parlamentariskt oklanderligt sätt, att kunna korrekt avfatta ett protokoll, sköta en enkel räkenskapsbok och att delta i ett ordnat meningsutbyte – allt detta var färdigheter som godtemplarorden, genom logen Thor förmedlat åt sina medlemmar.

Några namn bör nämnas som har haft särskild betydelse för logen Thors stabila och uthålliga verksamhet: Oscar Lindblad, Albertina och C G Thunberg, Emma Nilsson, Kristina Westerberg, A R Hasselblad, A V Friberg, J Molander, J G Brodén, Lotten och L J Bergström, C F Lindholm.

Huset, logen Thor, hade allt sedan det byggdes 1888 haft samma exteriör fram till år 1964 då grävskoporna raserade det välkända Skövde motivet. Kommunherrarna hade bestämt att uppföra ett kommunhus. Det krävdes ett par kvarter för byggnaden och man framtvingade ett fastighetsbyte så att Logen Thor erbjöds att få villan på Drottninggatan 13. Så blev det och godtemplargården har nyligen firat 50 år i den fastigheten och IOGT-NTO föreningen 17 Thor har firat 135 år med en aldrig sviktande verksamhet för sina för närvarande 140 medlemmar.

Godtemplargården, Drottninggatan 13 Skövde

Lars Westh, Högstena

Om det gåtfulla geniet Ernst Herman Thörnberg

Postat den 18 juli 2015

Bland de böcker jag tog med mig till Australien, där jag bodde i 17 år, hörde Karl Jäders ”Ett Gåtfullt Geni”. Det hände vid ett antal tillfällen att jag ägnade en stund åt läsning och reflexioner kring den kanske märkligaste person de svenska folkrörelserna har haft, Ernst Herman Thörnberg. Det slog mig då, och mera påtagligt efter återkomsten till Sverige, att det var svårt att förstå att någon som betytt så mycket så snabbt kunde glömmas bort. Thörnberg var ett av skälen till att Nykterhetshistoriska Sällskapet bildades 2014. Här en text om ett original som var ett gåtfullt geni.

Bertil Lindberg

Minnesvården över filosofie hedersdoktor Ernst Herman Thörnberg avtäcktes den 6 juni 1963 på Klara kyrkogård i Stockholm. Det var på den dagen för 90 år sedan som E.H. Thörnberg föddes utom äktenskapet på Gunnebo Bruk i Gladhammars socken, numera en del av Västervik. Han växte upp hos sina morföräldrar i en backstuga i Tuna socken i norra Kalmar län. Hedersbevisningen på Klara kyrkogård gällde en man som flitigast och bäst, i tal och i skrift, beskrivit de svenska folkrörelserna med betoning på dem som en gång kallades de klassiska folkrörelserna, d v s väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen, här nämnda i den ordning de etablerades i vårt land. Thörnbergs forskningsintresse omfattade även kooperationen och vi ska inte glömma att Thörnberg var sin tids främste kännare av emigrationen till norra Amerika.

Det var på eftermiddagen den 6 juni 1963 som vi, representanter för bl.a. de klassiska folkrörelserna, samlades på Klara kyrkogård för att vara med om en ceremoni som skulle hedra den mest kände folkbildaren landet ägt under många årtionden. På vänster sida om minnesstenen en svensk flagga och på dess högra sida en frälsningssoldat med arméns flagga. Frälsningsarmén var även där med en hornmusikkår. Det fanns ett skäl till att Frälsningsarmén fick så stort utrymme. Jag återkommer till detta.

Minnesstenen som avtäcktes den här dagen bar texten ”Doctor honoris causa Ernst Herman Thörnberg 6.6. 1873 – 12.11 1961. Svenska folkrörelser reste vården”. Stenen pryddes av en porträttmedaljong. Talet vid ceremonin hölls av, helt följdriktigt kan man säga, landshövding Ruben Wagnsson, som inte endast var en god vän till E.H. Thörnberg utan också en man med djup förankring i de svenska folkrörelserna och då inte minst nykterhetsrörelsen.

Thörnberg var en man som, utan akademisk utbildning, bäst av alla i landet i tal och skrift beskrivit de svenska folkrörelsernas framväxt och mest initierat av alla porträtterat de stora männen och kvinnorna inom dessa rörelser. Thörnbergs forskning ledde till att han 1939 promoverades till hedersdoktor i sociologi vid Uppsala universitet. I sig var detta sensationellt eftersom sociologi ännu inte var en disciplin vid universitetet. Den första sociologiprofessorn utsågs först 1947. Hans namn var Torgny Segerstedt.

Kanske är just 1930-talet det årtionde då Thörnberg fick mest offentlig uppskattning och dessutom en garanterad inkomst. Han är den ende svensk som genom årliga riksdagsbeslut, med början 1936 fram till sin död 1961, beviljades en statspension och hade en egen rubrik i dåvarande ecklesiastikdepartementets del i statsverkspropositionen. Initiativet till detta togs 1935 av bland andra professorerna Eli Heckscher, Gösta Bagge och Gunnar Myrdal. Det berättas att det var många riksdagsledamöter som såg till att vara i kammaren när beslutet skulle tas, allt för att hedra Thörnberg.

Thörnbergs intresse gällde inte endast rörelser och personer i Sverige. I böcker och i föreläsningar exemplifierade Thörnberg ofta med personer han mött under sina resor i bl.a. Danmark, Norge, Finland, England och Amerika. Thörnberg träffade från seklets början fram till slutet av 1950-talet alla av betydelse inom de svenska folkrörelserna, de politiska partierna och fackföreningsrörelsen. Man kan också säga att det var de stora männen och kvinnorna som träffade Ernst Herman Thörnberg. Han var nämligen en man de flesta ville träffa.

Thörnberg var en person man lade märke till. Ingen som sett eller hört Thörnberg glömmer det. Hans klädsel var originell, präglad av rädsla för kyla och drag och till detta bacillskräck. Hans diktion kunde göra även skådespelare av den gamla stammen avundsjuka och han ackompanjerade sin framställning med vackra handrörelser.

Thörnberg var en suverän föreläsare med ett språk fyllt av metaforer och alliterationer. Professor Gunnar Vestin beskrev talekonsten så här:

Thörnbergs prosa var inte så vanlig, och han använde ofta alliterationer. Han skrev t.ex. om någon att hans stil var inte lysande men belysande. En gång skrev han om högre klasser, som vilar på börs, bok och börd. Klassiskt är hans uttryck ”fyllans, födelsens och frälsningens tid.”

Jan Olof Olsson, Jolo, skrev i en minnesruna i Dagens Nyheter 1961:

Hans stil ledde också till en lysande karakteristik, som när han skildrade den USA-skolade jämtländske baptistpredikanten John Ongman och hans svarta skägg; ”Detta skägg böljade med hälsningar från världshav, majsfält, flodångare.

Landshövding Ruben Wagnsson med hustru Helga var personliga vänner med Thörnberg. Ruben Wagnsson fogade efter Thörnbergs död den här biten till bilden av Thörnberg:

I talarstolen verkade han kanske diva, ett drag som det inte fanns ett spår av, när man samtalade med honom. Och under mer än tre decennier har jag haft många och långa samtal med honom om olika ting. Han hade en enastående personkännedom och han tyckte om att kollationera sina intryck av personer inom politiska partier, nykterhetsrörelse och frikyrkorörelsen.

Thörnberg höll cirka 3 000 föredrag i alla landets städer utom två. I Sveriges Radio medverkade Thörnberg med drygt 40 föreläsningar med början 1929. I televisionens barndom, vi talar om hösten 1958, spelade Sveriges Radio (jo, det hette så fram till slutet av 1970-talet) in tre program med Thörnberg. Intervjuare var Håkan Unsgaard. Thörnberg var sig själv. Han var estradören, folktalaren, folkbildaren, föreläsaren och vid 85 års ålder agerade han obekymrad om det nya mediet televisionen. Thörnberg skötte ruljangsen och gav även instruktioner till Håkan Unsgaard. Nykterhetshistoriska Sällskapet äger kopior av dessa filmer.

Bredden på Thörnbergs forskar- och folkbildningsinsatser är det få, om ens någon som kan konkurrera med. Här några exempel hämtade från Kungliga Bibliotekets register. Totalt handlar det om 47 poster av och om E.H. Thörnberg. Titlarna ger en bild av bredden på hans intressen, kunskap och författarskap.

Folkrörelser och samhällsliv i Sverige. 1943.
Sverige i Amerika och Amerika i Sverige. 1938.
Arbetsförhållanden i Amerika efter krigsutbrottet 1915. 1915.
Nationalekonomiens historia: en framställning av det ekonomiska tänkandets utveckling. 1924.
Den kooperativa rörelsen: en kortfattad allmän öfversikt. 1907.
Belgiens småbönder och deras föreningsväsende. 1902
Alkoholmissbruket ur socialekonomisk synpunkt: Grundlinjer. 1910.

Ernst Herman Thörnberg gjorde en klassresa av annat slag än vi vanligtvis menar med det uttrycket. Han sökte inte ekonomisk vinning och framgång. Under många år bodde Thörnberg under ytterst enkla förhållanden i rum 204 på Frälsningsarmén hotell med adress Drottninggatan 66 i Stockholm. Det var Frälsningsarmén som i väsentlig mån såg till Thörnbergs fysiska välbefinnande. Vid hans frånfälle förundrades personalen på hotellet över att någon kunde ha så få jordiska ägodelar.

Thörnberg ägnade sin förestående bortgång ett stort intresse. Det framgår bland annat av hans efterlämnade papper. Där återfanns bl a följande brev från 1956, ställt till Svenska Telegrambyrån i Stockholm:

Härmed framställes, att Telegrambyrån på hövligt sätt meddelar press och radio, att undertecknad önskat, att min död och begravning icke med ett ord omnämnes. Motser räkning på den avgift, som krävs för denna anordning.

Med utmärkt högaktning
H. Thörnberg

Hans önskan blev inte uppfylld. Landets kulturpersonligheter, liksom företrädare för den akademiska världen, överträffade varandra med hyllningsartiklar till denne originelle man som med startpunkt i en backstuga och utan mycket av formell utbildning erövrade en plats i såväl den akademiska världen som de folkliga rörelser han så lysande skildrat i tal och i skrift.

Thörnberg begravdes i november månad 1961 på Sankta Clara kyrkogård i Stockholm.. Officiant var pastor J. W. Johnson från Stadsmissionen. Tal hölls av Ruben Wagnsson som företrädare för de folkliga rörelserna. Den akademiska världen företräddes av rektor magnificus professor Torgny Segerstedt vid Uppsala universitet.

Som nämnts var det inte de jordiska tillgångarna som spelade den största rollen för E.H. Thörnberg. Det mesta av det han behövde fanns på Kungliga Biblioteket och dit gick han varje morgon, från hotellet längs Drottninggatan till Tunnelgatan (nuvarande Olof Palmes Gata), sedan genom Brunkebergstunneln fram till KB. Det är detta som förklarar varför det vid Brunkebergstunnelns västra mynning står en liten statyett föreställande Ernst Herman Thörnberg. Vi som känner frändskap med Thörnberg stryker honom över ryggen varje gång vi passerar. Han är värd att bli blank på ryggen. I läsesalen på KB fanns en gång på en av pulpeterna en plakett som berättade att här satt Ernst Herman Thörnberg.

När minnesvården avtäcktes den 6 juni 1963 talade, som tidigare nämnts, Ruben Wagnsson. Han sammanfattade med de här orden Ernst Herman Thörnbergs gärning:

Thörnberg var en färgstark och originell man, som genom sina forskningar åt sig rest en varaktig minnesstod inom de svenska folkrörelserna och inom sociologisk forskning.

* * *

Texten ovan bygger i någon mån på egna erfarenheter och till den alldeles övervägande delen på Karl Jäders bok ”Ett Gåtfullt Geni”. Boken kom ut 1968. Illustrationerna är hämtade ur samma bok.

Nykterhetshistoriska Sällskapet har tagit som en av sina uppgifter att se till att denne folkbildningens gigant inte glöms bort. Det har gått lång tid sedan han lämnade oss och ännu längre tid räknat från hans mest produktiva period, men han förtjänar en plats och då främst bland dem som i text och i tal har beskrivit de svenska folkrörelserna.

1951 – det år då IOGT i världen fyllde 100 år – hedrades Ernst Herman Thörnberg med Godtemplarordens förtjänstplakett som ett uttryck för Ordens tacksamhet och beundran inför hans forskargärning, författarskap och föreläsningskonst.

Bertil Lindberg

När IOGT-NTO var nära att hamna i karusellen

Postat den 23 juni 2015

Det runda huset mitt i Slussen, och den anslutande lokalen som fått namnet Kolingsborg, får stor uppmärksamhet just nu. Vandalisering kallar en del det som händer medan andra menar att det är nödvändigt att skapa ett nytt trafiksystem och en effekt av detta blir bl a att det runda huset på Slussplan kommer att rivas.

Diskussionen om just detta överlåter jag med varm hand åt andra. Jag vill endast påminna om att det kunde blivit så att IOGT-NTO bokstavligt talat kunde ha stått mitt i den här smeten.

Låt oss backa tillbaka i tiden.

Stockholms stad bestämde sig på 1960-talet för att modernisera delar av Vasagatan och en effekt av detta blev att IOGTs högborg på Vasagatan 9 revs. Planer fanns då att tillsammans med försäkringsbolaget Ansvar bygga ett nytt hus som kunde inrymma IOGT-NTOs kansli och ett hotell i kvarteret Oxen på Oxtorgsgatan i city.

Ansvar backade så småningom ur med motiveringen att det fanns för många hotell i Stockholm. Då uppstod först för IOGT och sedan för IOGT-NTO ett problem som det skulle ta lång tid att reda ut. I sig var detta märkligt med tanke på att IOGTs och sedermera IOGT-NTOs förbundsordförande hette Olof Burman, som var en av dem i Stockholm som hade de bästa kontakterna med stadsförvaltningen och den mäktige Hjalmar Mehr. Samma villrådighet rådde under Rolf Perssons första tid som ordförande.

När jag åter kom in i bilden som kanslichef hösten 1974 var kansliet inrymt i ohälsosamma och otrivsamma lokaler på Dalagatan 60. Kansliet låg ovanpå en bilverkstad – Philipssons – och med ett garage som granne.

Jag vantrivdes från första stund. Det fanns nog endast en som i än högre grad avskydde lokalerna och det var chefen för Sober Förlag, Åke Isling. Jag tror inte att det gick någon dag utan att Åke, och för den delen även andra i personalen, talade om för mig att det var nödvändigt att komma bort från Dalagatan 60. Hur någon hade kommit på idén att flytta dit är svårt att förstå.

Fastigheten Vasagatan 9 hade inte ägts av IOGT utan av den ekonomiska föreningen Godtemplarordens Byggnadsförening u p a, som i och för sig var IOGTs men en egen juridisk person. För förvärv av ett nytt hus krävdes att byggnadsföreningen svarade för kapitalet. Till saken hör att byggnadsföreningen gjorde inga ansträngningar i den vägen. Det blev därför så att när jag efter fyra år återvände till kansliet som chef fick jag i lokalfrågan ta vid ungefär där jag hade slutat 1970. Det här var under den tid då landet hade en hög inflation. Effekten av detta blev helt följdriktigt att kapitalet byggnadsföreningen förfogade över krympte dramatiskt i värde under de år som gick med pengarna placerade i bank.

Bland de märkliga fastigheter – och det blev en hel del sådana – som jag, och oftast ekonomichefen Sven Erik Rosander, besökte och undersökte hör nog det runda huset i Slussenkarusellen till det allra märkligaste.

Jag kan inte erinra mig hur jag fick nys om att fastigheten var till salu. Ägare tror jag var Hamnförvaltningen. Fastigheten inspekterades och jag kommer ihåg att det var två saker som överraskade. Den ena var att nästan ingenting hördes av trafiken utanför. Förklaringen var att när landet gick över till högertrafik 1967 – slussen var byggd så att den kunde användas i såväl vänster- som högertrafik – så innebar det att bilarna därefter rullade av sig själva runt huset till skillnad från före 1967, då de gasade för att komma upp för backen och runt huset. Att öppna fönstren var inte att tänka på om det ens var fysiskt möjligt.

Den andra överraskningen var att till huset hörde vad jag nu minns kallades utropslokalen. Det var en stor med gult kakel beklädd sal, där varje morgon stuvarna, med stuvarbasen stående på något som liknade en predikstol, tilldelades de jobb som var tillängliga i Stockholms hamn. Till denna lokal kom man via en dörr i det runda huset.

Det blev inget förvärv.

En annan fastighet som vi tittade på var belägen på andra sidan vattnet, mitt emot det runda huset vid Slussplan. Ej heller det köpet blev av och det kanske var bra så. Hur skulle vi ha förklarat att på baksidan av huset låg Södra Dryckesgränd? Det egentliga skälet till att det inte blev något köp var att det var ett för stort projekt för oss.

Vi får se om jag vid något tillfälle kan ta mig samman och skriva den historik som jag i stort sett har underlag till och som gäller hur IOGTs, NTOs och sedermera IOGT-NTOs organisationer flyttade runt i den kungliga huvudstaden med början för IOGT på 1920-talet på Drottninggatan 55 i Stockholm.

Visste ni förresten att IOGTs Scoutförbund under ett antal år hade sitt högkvarter i en av SJ ägd barack på Östra Järnvägsgatan? Alltså mitt i Stockholm och precis utmed det staket på vars andra sida var de järnvägsspår som ledde till Centralstationen. Det var endast ett stycke bakom där IOGT och även det av IOGT ägda Eklunds och Vasatryck hade sina lokaler på Vasagatan 9.

Bertil Lindberg

Sveriges första studieförbund bildades inom nykterhetsrörelsen

Postat den 18 juni 2015

Svara

IOGT:s storloge höll sitt årsmöte i Göteborg den 2-6 juli 1894.

På årsmötets sista dag, fredagen den 6 juli, togs frågan upp om att införa utbildningar för medlemmarna, så kallade studiekurser. En utredning hade gjorts och utredningsgruppen hade besökt USA och England för att hitta utbildningsformer. En presentation av förslaget att inrätta studiekurser hade under årsmötet beretts av Litteraturkommitten. Organisationen IOGT var nu 15 år och växte så det knakade. Sveriges breda befolkning hade en enorm bildningstörst och organisationens ledning hade länge diskuterat att det behövdes en utbildning av medlemmarna för att kampen för demokrati och ett totalförbund av alkohol skulle kunna genomföras. Med utbildade medlemmar skulle man kunna påverka i beslutande församlingar, var tanken.

Under förmiddagssessionen (pågick från kl. 8 till kl. 13) presenterades flera motioner och förslag. Årsmötet beslutade bifalla ett avslagsyrkande för att inrätta en talarskola. Frågan om medlemstidningen Reformatorn skulle bli en dagstidning hänsköts till finanskommittén. Så gjorde årsmötet också med förslaget till inrättandet av studiekurser tillsammans med en skrivelse angående svenska medverkan nykterhetsutställningen i Chicago.

Under kvällssessionen beslöts, i enlighet med finanskommitténs förslag, att bevilja 250 kronor för att bedriva studiekurser efter den modell som föreslogs. Men herr Hylander föreslog avslag. I omröstningen vann kommitténs förslag med 333 röster mot 41.

Därefter valdes enhälligt Johan Bergman till studiedirektor.

Till styrelse valdes, Edward Wavrinsky, Oskar Petersson, Johan Ahlén och Alfred Alström. Till ersättare valdes Anders Persson och U.A. Rinander.

Så började den nya folkrörelsen använda folkbildningen som sitt redskap i kampen för ett bättre samhälle.

Studiekurserna lades upp efter samma modell som i skolan. Lektioner hölls i t.ex. svenska, matematik, engelska, samhällskunskap och nykterhetskunskap under kvällarna. De pågick hela året, kväll efter kväll, vecka efter vecka. Däremellan höll logen sin ordinarie veckomöten. Det ställdes stora krav på deltagare och lärare. Men det skulle ta fram till Storlogens möte 1902 i Stockholm, med Oscar Olsson motion, innan studiecirkeln togs in som ett bättre alternativ till Studiekurserna. Då flyttades fokus från grundläggande utbildning till folkbildning.

Under det följande Storlogemötet 1895 kom frågan åter upp. Först hade revisorerna påtalat att det saknades verifikationer för hur de 250 kronorna använts. Men senare beviljades ett nytt årsanslag på 250 kronor till verksamheten. Studieförbundets verksamhet bedrevs alltså med enbart bidrag från den egna organisationen.

Åke Marcusson

Helnykterhetstankens vagga

Postat den 18 juni 2015

Svara

Nykterhetshistoriska Sällskapets Bertil Lindberg har forskat kring vad som hände med IOGT:s grundare i Sverige – Olof Bergström. I samarbete med NBV anordnades föreläsningen ”Nykterhetstankens vagga”, om hur idén om nykterhet (eller kanske behovet av) växte till en folkrörelse som spreds ut över världen och så småningom också landade i Sverige. Föreläsningen är 45 minuter lång och finns inspelad, tillgänglig på NBV:s webbplats.

Nykterhet, kultur och folkförbrödring

Postat den 16 juni 2015

Svara

Den svenska nykterhetsrörelsen rymmer en rik och mångfacetterad historia. Det nybildade Nykterhetshistoriska sällskapet vill bidra till att sprida intresse och kunskap om nykterhetsrörelsens historia.

Det finns många ingångar och spännande berättelser att dela. Hur nykterhetstanken slog rot, föreningsbildandet, namnskick, demokrati- och folkbildningsarbete, kulturverksamhet och lokalerna. Välkommen att följa oss!