Folknykterhetens dag – ett digitalt samtal över Atlanten

I år uppmärksammar vi Frances Willard (1839-1898); en av pionjärerna i den tidiga nykterhetsrörelsen.

Frances Willard var genom sitt mångåriga arbete i Woman´s Christian Temperance UNION (WCTU) en betydande pionjär inom nykterhetsrörelsen. WCTU blev senare en världsorganisation representerad i Sverige av Vita Bandet.

I Det goda samtalet, som sänds från Willards museum i Evanston utanför Chicago, berättar ansvariga där om hennes arbete och betydelse.

Torsdagen 26 maj 2022 kl.17.00
Mötet hålls i Teams. Ingen föranmälan behövs, anslut bara via denna länk

VÄLKOMNA!

Smashing the Liquor Machine: A Global History of Prohibition

Johan Persson har läst boken ”Smashing the Liquor Machine: A Global History of Prohibition” som beskriver en global nykterhetshistoria i kampen för frihet.

Begreppet “alcohol prohibition” som beskrivning av förbudstiden i Förenta staterna uppstod runt 1970. Påståendet kan verka chockerande men innan 70-talet förekom begreppet knappt i skrift. Istället skrev man om förbud mot “liquor traffic”, “drink traffic” eller liknande, begrepp som försvann i samma takt som “alcohol prohibition” vann mark.

Det är inte enbart en semantisk skillnad. Innan, under och fyra årtionden efter förbudstiden skrev både förbudsvänner och motståndare om produktion och försäljning av alkohol. Från 70-talet och framåt beskrivs istället förbudet som riktat mot den enskilde konsumenten. Detta trots att artonde tillägget till Förenta staternas konstitution aldrig förbjöd alkoholkonsumtion, endast tillverkning, försäljning och transport.

Mark Lawrence Schrad, docent i statsvetenskap vid Villanova University, som upptäckt denna förändring kopplar den till nyliberalismens genombrott under samma period. Med nyliberalismen kom skillnaden mellan marknadens frihet och den enskildes medborgerliga och politiska friheter att luckras upp.

I otaliga böcker har nykterhets- och förbudsrörelsen i Förenta staterna beskrivits som frihetens fiender, rörelser för politiskt reaktionära och religiöst konservativa vita landsbygdsbor som drevs av en rasistisk rädsla för minoriteter. Bilden har blivit lika väletablerad i populärkulturen som i seriös historisk forskning.

I Smashing the Liquor Machine: A Global History of Prohibition erkänner Mark Lawrence Schrad att han också var påverkad av denna bild när han 2010 gav ut The Political Power of Bad Ideas, en studie av förbudsrörelsen i Förenta staterna, Sverige och Ryssland.

Men han gör också något som är alltför ovanligt både bland forskare och debattörer, han erkänner beredvilligt att han haft fel. Att han missförstått nykterhetsrörelsen. Smashing the Liquor Machine är resultatet av Schrads försök att korrigera detta misstag genom att skriva en ny global nykterhetshistoria. Med sina 700 sidor, varav 150 sidor notapparat, är det ett imponerande och helt unikt bidrag till den nykterhetshistoriska forskningen.

Det blir en spännande och medryckande historia där vi möter slaverimotståndare och suffragetter i Förenta staterna; antikoloniala kämpar i Botswana, Irland och Indien; ryska bolsjeviker och nordiska socialdemokrater; kristna, hinduer och muslimer.

Istället för den nyliberala karikatyren av bigotta puritaner framträder här en världsomspännande rörelse tätt sammanflätad med 1800-talets andra stora progressiva politiska projekt: abolitionismen, rösträttsrörelsen, anti-imperialismen, den demokratiska nationalismen, liberalismen och socialismen. En rörelse som såg sig själv som en frihetsrörelse i kamp mot mäktiga ekonomiska intressen.

Schrad sammanfattar sin tes:
”att förbudsrörelsen var en del av en långsiktig folkrörelse för att stärka internationella normer till försvar för mänskliga rättigheter, mänsklig värdighet och mänsklig jämlikhet mot traditionell autokratisk exploatering. Närmare bestämt, nykterhetsaktivisterna menade att det inte längre var acceptabelt att grunda statens eller förmögna eliters rikedom på samhälleligt elände och missbruk.”

Schrad avslöjar hur nykterhetsrörelsens motståndare var en kapitalstark och politiskt mäktig industri, tätt kopplad till militarism och kolonialism. I slutet av den viktorianska eran hade var femte parlamentsledamot i Storbritannien ekonomiska intressen i bryggerinäringen. Fem av de femton största brittiska företagen var bryggerier.

Innan den moderna inkomstskattens uppkomst i början av nittonhundratalet var alla europeiska imperier beroende av alkoholskatter för att finansiera sin militära upprustning och koloniala erövringar. I Det tyska imperiet stod den för tjugo procent av statskassan, i Storbritannien för 23 procent och i Tsarryssland för 26 procent. Inte konstigt då att tsar Alexander II våldsamt slog ner försöken att skapa en rysk nykterhetsrörelse efter amerikansk modell. Den var ett direkt hot mot hans krigskassa.

Det var staten och kapitalet som var fienden när rörelser för nykterhet och rusdrycksförbud växte fram, inte den enskilde alkoholkonsumenten. Ofta bars dessa rörelser upp av samhällets mest marginaliserade: kvinnor, svarta, ursprungsfolk och koloniserade folkgrupper.

Schrads historiska metod är den biografiska. Rörelserna skildras genom individer som genom sina liv personifierat kopplingen mellan nykterhet och progressiv politik. Samlande gestalt blir William E. “Pussyfoot” Johnson, en närmast övermänsklig karaktär som under femtio års tid tycks ständigt befunnit sig i centrum av den globala nykterhetskampen. Kanske anar man att boken först vuxit fram ur ett projekt att skriva “Pussyfoot” Johnsons biografi.

Denna form är bokens enda riktiga svaghet. Schrad har uppenbarligen stora sympatier för det tidiga 1900-talets socialdemokrater och radikala liberaler och fördjupar sig gärna i deras liv. En strängare redaktör hade strukit i dessa omfattande biografiska kapitel och gjort boken mindre tegelstenstung. Nästan hela kapitlet om Sverige ägnas exempelvis åt Hjalmar Branting, en person som får sägas vara ganska perifer i svensk nykterhetshistoria.

Det finns emellertid en poäng i det biografiska anslaget. Det synliggör hur andra historiker och levnadstecknare ignorerat nykterhetsfrågans centrala roll i dessa personers liv och kamp.

“Alla stora reformer hör ihop” skrev Frederick Douglass, den förrymda slaven som blev en av sin tids mest framstående intellektuella. Han återkom ofta till hur slavägarna använde alkohol för att passivisera och splittra slavarna och hans abolitionism var tätt sammankopplad med hans nykterism. Ändå lyckas de flesta biografier över Douglass, inklusive den över 900 sidor långa Puitzerprisvinnande Frederick Douglass: Prophet of Freedom, helt förtiga nykterhetssaken.

Inte ens ett progressivt standardverk som Howard Zinns Det amerikanska folkets historia nämner nykterhetsrörelsen mer än i förbifarten. Förförståelsen av kampen för nykterhet och rusdrycksförbud som en reaktionär, rasistisk och religiös kulturkamp tycks göra det enklare att förtiga dess existens än att förklara varför den var en så integrerad del av kampen mot slaveri, för kvinnlig rösträtt, för ursprungsfolks rättigheter, mot kolonialism och för arbetarklassens ställning.

Smashing the Liquor Machine är en bok som alla nykterhetshistoriskt intresserade bör läsa. För en svensk läsare kommer dess centrala tes inte som någon större överraskning. Vi är vana vid att tänka på nykterhetsrörelsen som en av de stora demokratiska folkrörelserna. Det beror helt på att Sverige fortfarande har en livskraftig nykterhetsrörelse som förmår skriva sin egen historia. Alternativet är att någon annan gör det.

Johan Persson

Det goda samtalet – den stora oredans tid

Torsdagen den 2 december berättar Bertil Lindberg om det som han benämner den stora oredan.

Under cirka 25 år stod han som engagerad centralt i nykterhetS-rörelsen, i händelsernas centrum.

Startpunkten är det 1960-tal som började på 1950-talet och som ännu inte är avslutat.

Det handlar om den oreda som drabbade nykterhetsrörelsen i mitten på 60-talet då SSUH och NOV lämnade nykterhetsrörelsen, mellanölet introducerades. Narkotikafrågan, som ingen begrep, dök upp och ABF, Unga Örnar LO och Aftonbladet, för att nämna några exempel utsåg nykterhetsrörelsens till sin fiende och för ABs fall hatobjekt.

Bertil Lindberg f. 1934, har bland annat varit instruktör i SGU, förbundssekreterare i SSUH, startade och arbetade för Nykterhetsrörelsens informationstjänst, informationsansvarig IOGT, byrådirektör för CAN, kanslichef för IOGT-NTO och därefter samma funktion i RBU och RTP, två handikapporganisationer. Han har också verkat som skribent och debattör i framförallt alkohol- och narkotikafrågan.

Kom, ställ frågor och delta i samtalet!
VÅLKOMMEN!

Torsdagen den 2 december 2021 kl. 18.30
IOGT-NTO-gården, Klara Södra Kyrkogata 20 i Stockholm

Vi serverar kaffe och te; smörgås till självkostnadspris. Anmäl dig senast måndagen den 29 november till Ingrid Nilsson: e-post ingridnilsson1901@telia.com eller tel. 070-555 73 75.

Glöm inte att beställa smörgås om du önskar det.

Mötet sänds även i Lifesize Här behövs ingen anmälan, logga bara in på denna länk

Det goda samtalet äger rum i samarbete med NBV.

Folknykterhetens dag 2021

Välkommen att fira Folknykterhetens dag digitalt med oss, Kristi himmelsfärdsdag, torsdagen den 13 maj, kl 14.

Du får följa med på ett besök i Ordenshuset på Skansen.

Caroline Zakariason, förbundsordförande SBU, Sveriges Blåbandsungdom är dagens huvudtalare.
Britt-Marie Börjesgård, Våra Gårdar, berättar om husens betydelse.

Sång och musik Johnny Boström och Martin Kjellin.

Vi ses i Lifesize

Arrangemanget genomförs i samarbete med NBV.

Folknykterhetens dag var viral

I år är inget som vanligt, det blev inget högstidsmöte i IOGT-lokalen Brofästet på Skansen och inga högstidstal. Men vi ställer inte in, utan vi ställer om.
Vi inbjöd därför till ett digitalt firande av Folknykterhetens dag den 21 maj
via Lifesize.

Anna Carlstedt berättade om Emilie Rathou, som grundade Vita Bandet för att ge nyktra kvinnor en plattform.

Mötet inleddes av Karin Hagman, NHS ordförande, vi fick också en hälsning från Johnny Mostacero, IOGT-NTOs förbundsordförande och musik av VirrVarr.
Mötet var cirka 40 minuter.

Mötet spelades in vilket gör att du kan titta på det i efterhand om du inte hade möjlighet att vara med, eller om du vill se det en gång till.

Här finns länkar till inspelningen i två olika version:
Inspelat via Lifesize Cloud För dig som har konto i Lifesize.
Logga in med samma användaruppgifter som du använder till ditt vanliga Lifesize konto. Bilden är lite suddig under några sekunder i början men blir därefter skarpare.

Inspelat via vårt videocenter
OBS För att kunna se inspelningen måste programmet Flash vara installerat på datorn. Glöm inte att aktivera Flash i webbläsaren.

Arrangemanget genomfördes av Nykterhetshistoriska sällskapet och NBV i samarbete med IOGT-NTO-föreningen 14 juni i Stockholm.

”Så här kan vi inte ha det!”

Eva Önnesjö har läst och anmäler här en ny bok om fem kvinnoorganisationer i Göteborg. 

Det var kring förra sekelskiftet som Fredrika Bremers uppmaning till kvinnor i hela värden att organisera sig blev verklighet. Kvinnorna, som drevs av en helig vrede över männens dominans, hade fått nog av sina medsystrars utsatthet, fattigdom och obefintligt inflytande. Bakgrunden var de stora samhällsförändringarna kring förra sekelskiftet men också de nya utbildningsmöjligheter som öppnades för flickor och kvinnor.

Gruppen Idéburna kvinnoorganisation i Göteborg har sedan 2016 lagt ner ett stort arbete med att dokumentera fem lokala kvinnoorganisationer som alla verkat i mer än 100 år. Tanken är att en förkortad version av den nyutgivna boken ”Så här kan vi inte ha det!” ska ingå i antologin ”Göteborgskvinnor i rörelse/r” med planerad utgivning 2021 i samband med Göteborgs 400-årsjubileum.

De fem kvinnoorganisationer som beskrivs i boken är Vita Bandet, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Fredrika Bremerförbundet, Göteborgs Kvinnliga Diskussionsklubb och Göteborgs Idun. Samtliga startade kring förra sekelskiftet och sammanföll med kampen för kvinnlig rösträtt. De hade alla politisk påverkan och/eller socialt hjälparbete på programmet.

Göteborgs Kvinnoförening, som verkade under åren 1884-1891 var en viktig föregångare till de kvinnoorganisationer som sedan bildades. I Kvinnoföreningen arbetade man mot den reglementerade prostitutionen, startade koloniverksamhet, la grunden för återvinningsprojektet Myrorna, startade Kvinnornas självhjälpskassa och gav ut en tidning.

En av de beskrivna kvinnoorganisationerna är Vita Bandet, som i början av 1900-talet var den största kvinnoorganisationen i Sverige. Med influenser från USA bildades kvinnliga nykterhetsföreningar runt om i landet under mottot ”För Gud, hem och alla land”. Göteborgsföreningen, som startade 1898, ägnade sig åt skolning i demokrati, barn- och ungdomsverksamhet, hushållskurser, hjälp till fattiga barnfamiljer, barnavårdskurser, internationell hjälpverksamhet, hemsysterbyrå och alkoholrådgivningsbyrå för kvinnor. Arbetet för att se till att människor fick nyttig och näringsrik mat resulterade i att AB Hvita Bandet 1909 öppnade en nykterhetsservering i Vinterpaviljongen i Slottsskogen. Efter påtryckningar från nykterhetsvänner beslutade stadsfullmäktige samma år att spritförbud skulle råda i Slottsskogen, en plats som vid den tiden var beryktad för superi och slagsmål. I mer än 80 år bedrev Vita Bandet omfattande social verksamhet som sedan efter hand togs över av kommun och myndigheter. Föreningen Vita Bandet i Göteborg avslutade sin verksamhet 2009 och på hösten 2017 bestod Vita Bandet i Sverige bara av en förening – den i Malmö.

Ofta var de organiserade Göteborgskvinnorna medlemmar i flera föreningar samtidigt. Tack vare samarbetet i paraplyorganisationen Centralkommittén för kvinnoföreningar i Göteborg blev de tillräckligt starka för att vara viktiga aktörer i samhällsutvecklingen. Allt detta och mycket mer skildras i boken ”Så här kan vi inte ha det”. Läs och förundras över hur mycket dessa kvinnliga pionjärer åstadkommit. Det är bara att instämma i författarnas reflektioner: När de fem ideella kvinnoföreningarnas hundraåriga historia i Göteborg låg samlad framför oss häpnade vi över vad de åstadkommit och att de överhuvudtaget hade orkat. En del av dem som gått i spetsen var ogifta kvinnor, en del välbeställda, men många av de aktiva var kvinnor med barn och begränsade ekonomiska resurser. Hur var det möjligt för dem att lägga så mycket tid och kraft på att bekämpa orättvisorna som manssamhället uppvisade och hjälpa de mest utsatta? Så många oavlönade timmar, så mycket motstånd, misstro och förakt, ett så högt berg att bestiga!

Boken går att beställa på Bokus via nätet eller i bokhandeln på Bokinfo. Ett mail till ulla.holmlid@gmail.com går också bra.

Eva Önnesjö

Motbokens avskaffande – nykterhetsrörelsens sista stora nykterhetspolitiska projekt?

Vi har glädjen  att dela en text och historiebeskrivning om motboken och nykterhetsrörelsens syn i frågan. Bertil Lindberg är upphovsman och äger rättigheterna till texten. Här en introduktion, hela texten hittar du via länken i botten.

För att uttrycka det enkelt och okomplicerat var svenska folket som nyktrast under den tid då motbokssystemet var i bruk. Och trots detta tyckte nykterhetsrörelsen inte om systemet. Kanske därför att sanningen om de goda effekterna blev allmänt kända först när systemet var avskaffat och då var det för sent.

Tiden före 1917, då systemet kom i bruk och tiden efter 1955 då det försvann, var och är perioder med hög alkoholkonsumtion och konsekvensen av detta var och är de vanliga: många fylleriförseelser, delirium tremens, leverskador, hemfridsbrott och våld. Hur förklarar man i ljuset av detta, nykterhetsrörelsens inställning och agerande för att få bort motbokssystemet? För att återigen beskriva saken enkelt och okomplicerat: läkaren Ivan Bratt ställde sig mellan nykterhetsrörelsen och totalförbudet med det system för försäljning och utskänkning som fick hans namn – Brattsystemet. Kanske kan man med ett ord beskriva nykterhetsrörelsens aversion mot motbokssystemet: suggestionseffekten. Var det den som var problemet och vad var det för något?
Efter nästan 40 års kamp stod nykterhetsrörelsen som segrare. Ett slags segrare kanske man ska säga. Motboken och det system den ingick i avskaffades genom riksdagsbeslut 1954 och beslutet verkställdes den 1 oktober 1955. Resten är som man säger historia. Var segern värd priset? Frågan bör ställas.

I den här berättelsen är det de stora elefanterna som dansar. På motbokssidan Ivan Bratt. Ja, han var givetvis inte ensam, men det var denne läkare, en helt ung man när kampen började, som företrädde alkoholintresset, dock inte i den traditionella betydelsen; han var intresserad av alkoholproblemet och ville undvika totalförbudet. Mot sig hade han giganter från nykterhetsrörelsen med namn som Erik Englund, Johan Bergman, David Östlund och Jalmar Furuskog för att nämna några. Gemensamt för nykterhetsvännerna var att de före omröstningen 1922 slogs för förbudet och mot Bratt. Efter förlusten i omröstningen rådde det inom nykterhetsrörelsen delade meningar om den framtida politikens former och innehåll.

Svante Nycanders ord i boken Svenskarna och spriten beskriver väl situationen:
När ingen längre tror på en reform av större format blir idéfattigdomen en dygd och medelmåttigheten breder ut sig över alkoholdebatten. Att ta avstånd från ”utopier” och luftslott gäller idag som det finaste beviset på mogenhet och realism.
Nycander skrev detta 1967. Det har samma aktualitet idag som det hade vid tidpunkten då det kom i tryck.

Bertil Lindberg berättar i texten om ett nykterhetspolitiskt skeende som idag till stora delar är okänt. Det är också en berättelse som beskriver och till någon del förklarar nykterhetsrörelsens agerande och vilka effekterna blev. Berättelsen tar sin början när nykterhetsrörelsen var som starkast i vårt land. Klicka här: Motboken, så får du fram texten.

En affisch från förbudsomröstningen

Vi fick via vår Facebooksida en fråga om en av Nej-sidans affischer inför förbudsomröstningen 1922. Det är en märklig affisch, med ett något udda budskap.


Precis som Albert Engströms välkända och ofta reproducerade affisch med texten ”Kräftor kräva dessa drycker” har den en lite skruvad ton. Detta är en kvinnlig motsvarighet, men här visar man inte alkoholen utan en gumma med en kaffekopp. Dessa affischer anspelar på känslor, men där ja-sidans oftast är allvarliga, och framhåller alkoholens tragiska baksida så är dessa lite lättsammare. I Albert Engströms bild framhålls alkoholtraditionen, men man kunde inte att tillämpa samma symbolspråk med en kvinna i bild. Och då fick det bli  kaffet, även om faktabudskapet känns lite grumlig och vagt.

Vad vet vi då om bilden? Jag lät frågan gå vidare till Bertil Lindberg, som ofta har svar på de mesta frågorna. Han hade sett affischen och antog att det var när han arbetade på CAN. Förbundet hade många affischer i sitt arkivet som han under sin tid som byrådirektör där lät fotografera av till diabilder för att minska slitaget på trycken.

Han skriver vidare ”utan att veta kan man väl misstänka att LFUF kan ha varit inblandade.”

Landsföreningen för folknykterhet utan förbud, LFUF, verkade för ett nej i förbudsomröstningen. LFUF bildades i mitten av februari 1922, ett drygt halvår innan folkomröstningen skulle äga rum. Förbundet hade till uppgift att ”arbeta för frivillig folknykterhet samt motverka förbud och förbudslagstiftning såsom ledande till moralisk, rättslig, social och ekonomisk skada för individer och samhälle”. Enligt Wikipedia anses LFUF ha bidragit till att omröstningen slutade med ett nej till förbud, då de hjälpte till att organiserade motståndet. Föreningens ordförande vid bildandet var farmakologiprofessorn Carl Gustaf Santesson och vice ordförande direktör Allan Cederborg. Santesson, ska enligt samma källa ha varit en nykterhetsvän, men trodde inte på förbudet, Allan Cederborg var en liberal stockholmspolitiker.

Affischen är signerad G.W vilket förmodligen står för Gunnar Widholm (1882–1953) som var en skicklig tecknare och illustratör verksam vid den tiden. Gunnar Widholm hade studerat vid Tekniska skolan och sedan på Konstakademien 1902–1905. Efter studierna arbetade han på Stockholms Dagblad som reportagetecknare. Under olympiaden i Stockholm 1912 gjorde han en pionjärinsats som idrottstecknare. Han tecknade också för en rad andra publikationer, allt från Frälsningsarméns tidning till skämttidningar. Han jobbade sedan som reklamtecknare och gjorde även flera valaffischer åt högern.

Affischen tillhör inte de vanligen reproducerade affischerna från förbudsomröstningen. . På museernas digitala arkiv, DigitaltMuseum, finns inte så mycket inlagt material från förbudsomröstningen, men där är affischen är med på flera. Av de totalt tre utlagda gatumiljöer var den med på två. (Om du klickar på bilden får du upp den i större format.)

/Britt-Marie Börjesgård

Leve nykterheten – disciplin och engagemang i Nykterhetsarmén

plinFana ur Nordiska museets arkiv, bilden är nedladdad via digitalt museum.

I september 1896 samlades några unga män i Karlskrona och beslöt att bilda en nykterhetsförening, som fick namnet ”Nationella nykterhetsförbundet”. Av det protokoll som upprättades framgår inte hur många som deltog i mötet. Initiativtagarna hade anknytning till de militärförband, som var förlagda till staden, vilket kanske i viss mån förklarar den organisation det nya förbundet fick. Influenser från Frälsningsarmén spelade också en stor roll. Förbundet ändrade snart namn till Nykterhetsarmén och organiserades i kårer, medlemmarna kallades soldater och ledarna officerare. Högsta ledningen bestod av en general med en generalstab vid sin sida.

Förbundet var verksamt fram till 1925 då man beslöt att lägga ner armén. De fyra kvarvarande kårerna uppmanades att ansluta sig till andra nykterhetsorganisationer och den förening, som gjorde att Märta Schilt kom Nykterhetsarmén på spåret var just en av dessa, 2:a kåren i Stockholm gick över till NTO och bildade templet 2398 Ledstjärnan.

Märta Schilt var 1992 en av deltagarna på en kurs på Tollare Folkhögskola med  Ideologisk högskola. Inom momentet folkrörelsehistoria skrev hon en uppsats om den idag i stort sett bortglömd nykterhetsrörelsen med namnet Nykterhetsarmén.

Märta Schilts text finns i sin helhet publicerad under fliken bibliotek, och via länken här: Nykterhetsarmén

”Hör, ungdomen sjunger sin medvetna sång” – om sången i nykterhetsrörelsen

Årets första Goda samtal ägnar vi är sången.

Magnus Andersson, ledamot i sällskapets styrelse, berättar om musiken och sångens betydelse inom nykterhetsrörelsen.

De kämpande folkrörelserna har alltid sjungit. Vilka funktioner har sången fyllt i nykterhetsrörelsen? Vilken ideologi har texterna förmedlat, hur speglar de rörelsens utveckling?

Vad säger urvalet i sångböckerna om förbunden och deras idéer vid varje tidpunkt?

Hur har sjungandet förändrats – överlever folkrörelsesången in i framtiden? Kom, ställ frågor – delta i samtal och sång!

Välkomna till IOGT-NTO gården, Klara Södra Kyrkogata 20 i Stockholm,

torsdagen den 2 februari 2017 kl.18.30

Vi serverar kaffe och te, smörgåsar till självkostnadspris.

Anmäl dig senast måndagen den 30 januari till Bertil Lindberg berlindberg@gmail.com eller 08 631 05 63

Ps. Glöm inte att beställa smörgås om du önskar det.