Hyllning till en ungdomsledare

Med anledning av det nyss genomförda Goda samtalet om barnverksamhet i nykterhetsrörelsen publicerar vi en berättelse om vikten av goda ledare och förebilder.

Jag hade just avslutat manuskriptet till boken Det måste bli annat av, sa Olof Bergström, då jag i början av år 1991, nåddes av budet att Ella Andersson, tant Ella som vi sade på 1940-talet, hade avlidit. Jag skrev då omedelbart en text till hennes minne. Den återges här något reviderad.

Färden till Stortorget 21 i Malmö och IOGT-lokalen där företogs med buss och spårvagn tillsammans med den två år äldre kamraten Sven, som hade fyllt nio år.

Året var 1941 och målet var ett möte med ungdomslogen nr 30 Barnens Lycka. Det mötet kom på sitt sätt att bli livsavgörande för den som skriver dessa rader.

Minnena från åren mellan 1941 och 1947 kommer vid läsningen av den nekrolog som signaturen S. A. skrivit i Accent över ungdomsledaren Ella Andersson, som hösten 1990 avlidit i en ålder av 94 år.

Ella Andersson fick förmodligen – som brukligt är i mycket av vårt arbete – aldrig under sin livstid den uppskattning och den uppmuntran som hon var värd. Jag inser att på den punkten är jag naturligtvis en del av försummelsen. Det här får ses som ett senkommet tack för allt det som jag och många med mig fick av tant Ella under den period i livet då man är som mest mottaglig för intryck.

I tant Ellas pedagogik ingick att innan man gör något roligt, så ska man lära sig något för livet. Och detta senare innebar bland annat att varje söndagseftermiddag, då ungdomslogen samlades, inleddes sammankomsten med att strikt efter ritualen genomföra ett möte med tjänstemän utplacerade i lokalen på sina bestämda platser. Nya medlemmar togs in med bistånd från marskalkarna – allt enligt ritualens föreskrifter. Protokoll skrevs och jag minns särskilt att sist skulle en rapport avläggas om hur mycket pengar som under mötet influtit i medlemsavgifter.

Allt vi gjorde var en lång och väl genomtänkt och genomförd förberedelse för det fortsatta engagemanget i de vuxnas loger. Till dessa kunde man vinna inträde först efter fyllda 14 år. Men för de flesta av oss som gick vidare inom nykterhetsrörelsen blev det först IOGT-scoutkåren och/eller avdelning 123 Facklan av Sveriges Godtemplares Ungdomsförbund. Där fick jag bli medlem på dispens vid fyllda 13 års ålder, allt för att jag inte skulle behöva skiljas från mina något äldre kamrater.

Vi barn var aldrig avskilda från de vuxnas värld. Dels hade vi ju tant Ella, men det var också andra som hjälpte till i ungdomslogen och som gjorde det naturligt för oss yngre att umgås med vuxna personer på ett annat sätt än vad som dittills gällt med våra föräldrar. Vi barn blev tagna på allvar. Det fanns vuxna som trodde att vi kunde utföra saker som normalt inte anförtros åt barn. T ex att leda möten, att säga något inför andra, att föra kassabok och att skriva protokoll.

Vad vi bland annat lärde oss var att, under överinseende av tant Ella och Peter Wieselgren – en tavla med honom hängde bakom ordförandepulpeten , arbeta tillsammans och att ta ansvar för oss själva och för andra. Vi lärde oss allt ifrån att iaktta om någon kamrat inte varit med på några möten och därför borde uppsökas till att, efter lekarna och upptågen, ställa i ordning i stora salen så att nästa ritualmöte skulle kunna hållas i god ordning.

Det är många som kunnat vittna om vilken betydelse logebiblioteket haft för dem och för deras fortsatta liv. Vilhelm Moberg, Björn-Erik Höijer och Ivar Lo-Johansson har, för att ge några exempel, alla i sina respektive självbiografiska skildringar beskrivit sina möten med det tryckta ordet, med boken, i logebiblioteket.

Det var genom tant Ella som fick jag tillgång till det bibliotek som fanns i IOGT-lokalen på Stortorget 21. Först de traditionella barn- och ungdomsböckerna och så småningom böcker som var avsedda för de vuxna. Jag minns att jag fick förtroendet att själv ta fram de inbundna årgångarna av tidningen Daggdroppen. Det var många söndagseftermiddagar som tillbringades i sällskap med de uppbyggliga berättelser som tidningen svämmade över av.

Mötet med ordet, det talade och det tryckta, och vilka möjligheter som låg i att lära sig konsten att behärska dem, var förmodligen den viktigaste lärdomen jag fick med mig ut i livet, allt tack vare tant Ella.

Det var hon som lyckades med att göra barnteatern lockande och fick mig att bland annat spela prinsen i Törnrosa, han som med en kyss väcker den sovande prinsessan. Det var hon som fick mig att känna lust till de ilningar av obehag som präglar stunden före ett framträdande och välbehaget när man väl är där. Ordet kunde användas för att påverka och betvinga, upplysa och locka till skratt. Vilken fantastisk upptäckt! Det var hon som förde mig in i det regelsystem som styr sammanträdet och i demokratiska former låter människor tillsammans forma sin verklighet.

Och det var tant Ella som visade på att världen var större än Stortorget 21 i Malmö. Det fanns nyktra barn i andra ungdomsloger, ända borta i Oxie och Furulund, för att inte tala om Eslöv och Ystad. Världen var vårt fält!

Tant Ellas sätt att arbeta innebar för oss barn en stor frihet, men den var inte kravlös. Friheten kunde nås endast under förutsättning att man fullgjorde sina skyldigheter, betalade sin avgift, kom till repetitionerna av teaterstycket, lärde sig verserna man som pepparkaksgubbe vid julfesten skulle föredra till de egna föräldrarnas häpnad och förtjusning. Det sades aldrig, men det var underförstått att varje sak har sitt pris, och priset skulle vanligtvis betalas med en arbetsinsats. Och den arbetsinsatsen var i regel sådan att den skulle komma hela kollektivet till glädje och nytta. Som pedagogisk metod var det oslagbart.

Den ogifta tant Ella, kontorist på kyrkogårdsförvaltningen, bodde ensam i en liten lägenhet invid Sorgenfriskolan i Malmö, min folkskola. Jag kan fortfarande minnas med vilken glädje, men också respekt, som jag gick hem till tant Ella för att ensam eller tillsammans med andra barn få instruktioner, stöd och uppmuntran i någon av de arbetsuppgifter som vi åtagit oss och som vi förväntades fullgöra.

Jag har ofta funderat över hur det var möjligt att en människa så osjälviskt, så uppoffrande, så lojalt som tant Ella kunde ägna oss barn så mycken tid och så mycket kärlek. Och vilka var motiven?

Sture Ahlbin säger i sin nekrolog att Ella Anderssons ”… förmåga att kring Godtemplarordens grundläggande idéer om människovärde och broderskap skapa intresse och entusiasm hos sina barnaskaror, firade triumfer.” Det här var förmodligen Ella Anderssons motiv. Hon var övertygad om kraften och bärigheten hos de idéer som hon första gången kom i kontakt med år 1910, då hon som 14 åring anslöt sig som medlem i just ungdomslogen nr 30 Barnens Lycka.

Jag tror att tant Ella tänkte det som Jalmar Furuskog formulerat i dikten De bortgångnas hälsning:

Jag sett hur släkten gått och släkten kommit
hur ungdom åldrats och hur tiden skiftat
Men på min enkla plats i syskonkedjan
jag fick ett fäste för min själ i världen
ett hem för tankarna, ett mål för drömmen.

Tänk om vi oftare under människors livstid kunde tala om för dem vad de betyder för oss och hur glada vi är över deras arbetsinsat­ser. Jag gjorde det aldrig till tant Ella, men jag gör det nu i för­hoppning om att någon ung­domsledare därmed ska känna sig styrkt i sin uppgift och i sin övertygelse om att det är viktigt att ta barn på allvar och att som uttryck för kärlek ställa krav på dem.

Bertil Lindberg

”Det goda samtalet” Om Ture Nerman

”Vår vision är en demokratisk och solidarisk värld fri från droger”
Journalisten Per Leander berättar om den radikala politikern, nykteristen och vegetarianen Ture Nerman (1886-1969). Ture Nerman var aktiv antinazist under 1930- och 40-talen och en av sin tids mest kända vänsterprofiler.

Under 2019 publicerades 13 tidigare inte tidigare utgivna manuskript av Ture Nerman i boken ”Brandtal mot nazismen” under urval och med förord av Per Leander. Han är väl förtrogen med Nermans efterlämnade arkivmaterial i Arbetarrörelsens arkiv då han gick igenom det för en magisteruppsats i historia kring just Ture Nerman.

Torsdagen den 24 september 2020 kl. 18.30 Mötet hölls i Lifesize Ingen anmälan, Om du vill titta i efterhand finns här en länk

VÄLKOMNA!

”Så här kan vi inte ha det!”

Eva Önnesjö har läst och anmäler här en ny bok om fem kvinnoorganisationer i Göteborg. 

Det var kring förra sekelskiftet som Fredrika Bremers uppmaning till kvinnor i hela värden att organisera sig blev verklighet. Kvinnorna, som drevs av en helig vrede över männens dominans, hade fått nog av sina medsystrars utsatthet, fattigdom och obefintligt inflytande. Bakgrunden var de stora samhällsförändringarna kring förra sekelskiftet men också de nya utbildningsmöjligheter som öppnades för flickor och kvinnor.

Gruppen Idéburna kvinnoorganisation i Göteborg har sedan 2016 lagt ner ett stort arbete med att dokumentera fem lokala kvinnoorganisationer som alla verkat i mer än 100 år. Tanken är att en förkortad version av den nyutgivna boken ”Så här kan vi inte ha det!” ska ingå i antologin ”Göteborgskvinnor i rörelse/r” med planerad utgivning 2021 i samband med Göteborgs 400-årsjubileum.

De fem kvinnoorganisationer som beskrivs i boken är Vita Bandet, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Fredrika Bremerförbundet, Göteborgs Kvinnliga Diskussionsklubb och Göteborgs Idun. Samtliga startade kring förra sekelskiftet och sammanföll med kampen för kvinnlig rösträtt. De hade alla politisk påverkan och/eller socialt hjälparbete på programmet.

Göteborgs Kvinnoförening, som verkade under åren 1884-1891 var en viktig föregångare till de kvinnoorganisationer som sedan bildades. I Kvinnoföreningen arbetade man mot den reglementerade prostitutionen, startade koloniverksamhet, la grunden för återvinningsprojektet Myrorna, startade Kvinnornas självhjälpskassa och gav ut en tidning.

En av de beskrivna kvinnoorganisationerna är Vita Bandet, som i början av 1900-talet var den största kvinnoorganisationen i Sverige. Med influenser från USA bildades kvinnliga nykterhetsföreningar runt om i landet under mottot ”För Gud, hem och alla land”. Göteborgsföreningen, som startade 1898, ägnade sig åt skolning i demokrati, barn- och ungdomsverksamhet, hushållskurser, hjälp till fattiga barnfamiljer, barnavårdskurser, internationell hjälpverksamhet, hemsysterbyrå och alkoholrådgivningsbyrå för kvinnor. Arbetet för att se till att människor fick nyttig och näringsrik mat resulterade i att AB Hvita Bandet 1909 öppnade en nykterhetsservering i Vinterpaviljongen i Slottsskogen. Efter påtryckningar från nykterhetsvänner beslutade stadsfullmäktige samma år att spritförbud skulle råda i Slottsskogen, en plats som vid den tiden var beryktad för superi och slagsmål. I mer än 80 år bedrev Vita Bandet omfattande social verksamhet som sedan efter hand togs över av kommun och myndigheter. Föreningen Vita Bandet i Göteborg avslutade sin verksamhet 2009 och på hösten 2017 bestod Vita Bandet i Sverige bara av en förening – den i Malmö.

Ofta var de organiserade Göteborgskvinnorna medlemmar i flera föreningar samtidigt. Tack vare samarbetet i paraplyorganisationen Centralkommittén för kvinnoföreningar i Göteborg blev de tillräckligt starka för att vara viktiga aktörer i samhällsutvecklingen. Allt detta och mycket mer skildras i boken ”Så här kan vi inte ha det”. Läs och förundras över hur mycket dessa kvinnliga pionjärer åstadkommit. Det är bara att instämma i författarnas reflektioner: När de fem ideella kvinnoföreningarnas hundraåriga historia i Göteborg låg samlad framför oss häpnade vi över vad de åstadkommit och att de överhuvudtaget hade orkat. En del av dem som gått i spetsen var ogifta kvinnor, en del välbeställda, men många av de aktiva var kvinnor med barn och begränsade ekonomiska resurser. Hur var det möjligt för dem att lägga så mycket tid och kraft på att bekämpa orättvisorna som manssamhället uppvisade och hjälpa de mest utsatta? Så många oavlönade timmar, så mycket motstånd, misstro och förakt, ett så högt berg att bestiga!

Boken går att beställa på Bokus via nätet eller i bokhandeln på Bokinfo. Ett mail till ulla.holmlid@gmail.com går också bra.

Eva Önnesjö

Det goda samtalet – om SSUH, och årsmöte!

Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund, SSUH, grundades 1896. Förbundets intressanta historia från 1896-1973, finns nu beskriven i en ny bok som släpptes i dagarna. (Att historiken slutar 1973 är kopplat till förbundets nya namn och identitet som Förbundet mot droger.)

Torsdagen den 21 mars berättar författaren Sven Hedenskog om sin bok och om förbundet. Välkommen att delta i det goda samtalet!

Efter programpunkten och fika blir det årsmöte.
Årsmöteshandlingarna hittar du under fliken bibliotek, rubriken övriga handlingar.

VÄLKOMMEN!

Torsdagen den 21 mars 2019 kl. 18.30
IOGT-NTO-gården, Klara Södra Kyrkogata 20 i Stockholm

Vi serverar kaffe och te, smörgås till självkostnadspris.

Anmäl dig senast måndagen den 18 mars till Ingrid Nilsson e-postadress: ingridnilsson1901@telia.com eller telefon 070-555 73 75.

Glöm inte att beställa smörgås om du önskar det.

Kampen för demokratin

Det goda samtalet 22 november med Peter Axelsson och Anna Carlstedt

Kvällens tema är Nykterhetsrörelsen och kampen för demokratin – från rösträttsrörelsen fram till nutid.

Peter Axelsson berättar hur rösträttsfrågan speglas i IOGT:s tidning Reformatorn under 1918, då beslut om allmän och lika rösträtt första gången fattades i riksdagen.
Anna Carlstedt talar om nykterhetsrörelsen och demokratin, i ett historiskt perspektiv och fram till våra dagar.

Kom, ställ frågor och delta i samtalet!

Torsdagen den 22 november 2018 kl. 18.30 på IOGT-NTO-gården, Klara Södra Kyrkogata 20 i Stockholm

Vi serverar kaffe och te; smörgås till självkostnadspris.

Anmäl dig senast måndagen den 19 november till Ingrid Nilsson:
e-post: ingridnilsson1901@telia.com eller tel. 070-555 73 75. Glöm inte att beställa smörgås om du önskar det!

VÄLKOMNA!

Folkbildning som demokratiskolning

Det goda samtalet med Kerstin Rydbeck

I dag talas om att intresset för bokcirklar är större än någonsin – så stort att det kan liknas vid en ny folkrörelse. Men stämmer detta? Hur ser det egentligen ut idag och hur såg det ut tidigare?

Kerstin Rydbeck, professor i informations- och biblioteksvetenskap vid Uppsala universitet, talar om utvecklingen av det sociala läsandet i Sverige under 1800- och 1900-talen, fram till i dag, och folkrörelsernas och studieförbundens roll.

Kerstin Rydbeck har skrivit avhandlingen ”Nykter läsning: den svenska godtemplarrörelsen och litteraturen 1896–1925”, avhandlingen lades fram 1995 vid litteraturvetenskapliga institutionen Uppsala universitet.

Den 5 november kl 18.30 IOGT-NTO-gården, Klara Södra Kyrkogata 20 i Stockholm. Kaffe och te, smörgåsar serveras till självkostnadspris.

Anmäl dig senast måndagen den 29 oktober till Ingrid Nilsson, ingridnilsson1901@telia.com eller tel. 070-555 73 75, meddela om du vill ha fika eller inte.

Kom, ställ frågor och delta i samtalet!

VÄLKOMMEN!

I potatisrevolutionens spår!

Potatisrevolutionen – en berättelse om hunger och demokrati
torsdagen den 27 september kl. 18

Historikern Håkan Blomqvist tar oss med på en historievandring i spåren den så kallade potatisrevolutionen. Soldatmyterier och kvinnoupplopp på Södermalm 1917 är en del av bakgrunden till det demokratiska genombrottet
Plats: Almgrens sidenväveri och museum, Repslagargatan 15 A, Södermalm i Stockholm.

Håkan Blomqvist är knuten till Södertörn högskola och forskar bland annat om den svenska arbetarrörelsen.

På grund av dåligt väder genomförs ingen stadsvandring utan det blir en föreläsning, den hålls i stora vävsalen Almgrens sidenväveri, en av de få bevarade industrihistoriska arbetsplatserna på Södermalm.

Anmäl dig senast måndagen den 24 september till Ingrid Nilsson:
e-post ingridnilsson1901@telia.com eller tel. 08-774 41 25

VÄLKOMMEN!

Folkrörelserna visade vägen – panelsamtal

Den 24 maj fortsätter vi årets tema demokrati med ett samtal om hur nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och frikyrkorörelsen – de tre klassiska folkrörelserna – deltog i utvecklingen av demokratin i Sverige och i kampen för allmän och lika rösträtt.

Tre nutida företrädare samtalar, det är Johnny Mostacero, förbundsordförande IOGT-NTO, Berit Müllerström, andre vice ordförande i LO och Susanne Rodmar ordförande för Equmeniakyrkan.
Samtalet leds av Ann-Britt Ryd Pettersson och äger rum i Ordenshuset Brofästet på Skansen, med start kl.18.30.

rörelsenFöre samtalet genomföres en demokrativandring (60 min) med en av Skansens pedagoger. Vi besöker bland annat Folkets hus och avslutar på Ordenshuset. Samling vid stora entrén kl. 16.45 och vandringen börjar kl. 17.00.

Kom, ställ frågor och delta i samtalet
Vi serverar kaffe och te; smörgås till självkostnadspris.

Anmäl dig senast måndagen den 14 maj till Ingrid Nilsson
ingridnilsson1901@telia.com eller 08 774 41 25.
Glöm inte att beställa smörgås om du önskar det.
Anmäl också om du vill delta i demokrativandringen.
OBS! anmälan efter 14 maj innebär att man får betala inträde på Skansen OBS!

Arrangemanget genomförs i samarbete med NBV, Skansen och IOGT-NTO.

Rösträttsfrågor och årsmöte

Den 22 mars är det åter dags för ”Det goda samtalet” –
Christina Florin talar om kvinnorna och rösträtten, den kvinnliga rösträttsrörelsen och nämner även de nyktras roll.


Christina Florin är professor emeritus i kvinnohistoria vid Stockholms universitet och hennes forskning fokuserar på könsrelationernas betydelse för professionalisering, statsbyggande, medborgarskap, politisk kultur och utbildning.

Hon är en av pionjärerna inom svensk forskning gällande kvinnlig rösträtt och kvinnor och utbildning.

 

Efter ”Det goda samtalet” håller sällskapet årsmöte, samtliga medlemmar är välkomna till årsmötet.

Du hittar årsmöteshandlingarna under fliken Bibliotek.

Plats: IOGT-NTO-gården, Klara Södra Kyrkogata 20 i Stockholm. Det goda samtalet startar kl. 18.30.

Anmäl dig till föreläsning och årsmöte och meddela om du önskar en smörgås, till Ingrid Nilsson på e-post: ingridnilsson1901@telia.com eller telefon 08-774 41 25 senast tisdag den 20 mars.

Allmänna rösträtten 100 år

Professor Kjell ÖstbergDen 25 januari 2018 höll Kjell Östberg, som är professor i historia vid Södertörns högskola,  en föreläsning inom ramen för det goda samtalet Han talade om beslutet och bakgrunden till att den allmänna rösträtten inrättades. Föreläsningen var drygt 50 minuter lång och spelades in.

Du hittar en länk under fliken bibliotek.