Folknykterhetens dag var viral

I år är inget som vanligt, det blev inget högstidsmöte i IOGT-lokalen Brofästet på Skansen och inga högstidstal. Men vi ställer inte in, utan vi ställer om.
Vi inbjöd därför till ett digitalt firande av Folknykterhetens dag den 21 maj
via Lifesize.

Anna Carlstedt berättade om Emilie Rathou, som grundade Vita Bandet för att ge nyktra kvinnor en plattform.

Mötet inleddes av Karin Hagman, NHFs . ordförande, vi fick också en hälsning från Johnny Mostacero, IOGT-NTOs förbundsordförande och musik av VirrVarr.
Mötet var cirka 40 minuter.

Mötet spelades in vilket gör att du kan titta på det i efterhand om du inte hade möjlighet att vara med, eller om du vill se det en gång till.

Här finns länkar till inspelningen i två olika version:
Inspelat via Lifesize Cloud För dig som har konto i Lifesize.
Logga in med samma användaruppgifter som du använder till ditt vanliga Lifesize konto. Bilden är lite suddig under några sekunder i början men blir därefter skarpare.

Inspelat via vårt videocenter
OBS För att kunna se inspelningen måste programmet Flash vara installerat på datorn. Glöm inte att aktivera Flash i webbläsaren.

Arrangemanget genomfördes av Nykterhetshistoriska sällskapet och NBV i samarbete med IOGT-NTO-föreningen 14 juni i Stockholm.

Årsmötet flyttas fram!

Med anledning av det rådande läget med Corona-epidemin så har styrelsen idag bestämt att flytta fram årsmötet och det den 26 mars utannonserade ”Goda samtalet” om Ture Nerman. Vi har inte fastställt något nytt datum, utan får återkomma i frågan.

Enligt stadgarna ska årsmötet hållas senast under april, förmodligen måste vi göra ett avsteg på den punkten. Vi kommer dock att i enlighet med stadgarna kalla minst tre veckor i förväg när datum är bestämt. Handlingarna till årsmötet finns under fliken bibliotek.

Vi uppmuntrar alla att hålla huvudet kallt, händerna rena och hjärtat varmt! Med tanke det planerade ämnet så kanske bilden nedan kan passa…. 

styrelsen
Nykterhetshistoriska sällskapet

PROGRAMÄNDRING!!

Det goda samtalet den 30/1 om Scouting inom nykterhetsrörelsen skjuts på framtiden då de medverkande har fått förhinder. Istället blir det ett föredrag och samtal om arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen. Allt utifrån en liten research av Johan Persson, ledamot i NHS styrelse.

Vi återkommer med nytt datum för det goda samtalet om scoutverksamheten.

 I övrigt blir det som tidigare annonserat – torsdagen den 30 januari 2020 kl. 18.30 IOGT-NTO-gården, Klara Södra Kyrkogata 20 i Stockholm Kom, ställ frågor och delta i samtalet Vi serverar kaffe och te; smörgås till självkostnadspris för de som har föranmält deltagande.

VÄLKOMNA!

”Så här kan vi inte ha det!”

Eva Önnesjö har läst och anmäler här en ny bok om fem kvinnoorganisationer i Göteborg. 

Det var kring förra sekelskiftet som Fredrika Bremers uppmaning till kvinnor i hela värden att organisera sig blev verklighet. Kvinnorna, som drevs av en helig vrede över männens dominans, hade fått nog av sina medsystrars utsatthet, fattigdom och obefintligt inflytande. Bakgrunden var de stora samhällsförändringarna kring förra sekelskiftet men också de nya utbildningsmöjligheter som öppnades för flickor och kvinnor.

Gruppen Idéburna kvinnoorganisation i Göteborg har sedan 2016 lagt ner ett stort arbete med att dokumentera fem lokala kvinnoorganisationer som alla verkat i mer än 100 år. Tanken är att en förkortad version av den nyutgivna boken ”Så här kan vi inte ha det!” ska ingå i antologin ”Göteborgskvinnor i rörelse/r” med planerad utgivning 2021 i samband med Göteborgs 400-årsjubileum.

De fem kvinnoorganisationer som beskrivs i boken är Vita Bandet, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Fredrika Bremerförbundet, Göteborgs Kvinnliga Diskussionsklubb och Göteborgs Idun. Samtliga startade kring förra sekelskiftet och sammanföll med kampen för kvinnlig rösträtt. De hade alla politisk påverkan och/eller socialt hjälparbete på programmet.

Göteborgs Kvinnoförening, som verkade under åren 1884-1891 var en viktig föregångare till de kvinnoorganisationer som sedan bildades. I Kvinnoföreningen arbetade man mot den reglementerade prostitutionen, startade koloniverksamhet, la grunden för återvinningsprojektet Myrorna, startade Kvinnornas självhjälpskassa och gav ut en tidning.

En av de beskrivna kvinnoorganisationerna är Vita Bandet, som i början av 1900-talet var den största kvinnoorganisationen i Sverige. Med influenser från USA bildades kvinnliga nykterhetsföreningar runt om i landet under mottot ”För Gud, hem och alla land”. Göteborgsföreningen, som startade 1898, ägnade sig åt skolning i demokrati, barn- och ungdomsverksamhet, hushållskurser, hjälp till fattiga barnfamiljer, barnavårdskurser, internationell hjälpverksamhet, hemsysterbyrå och alkoholrådgivningsbyrå för kvinnor. Arbetet för att se till att människor fick nyttig och näringsrik mat resulterade i att AB Hvita Bandet 1909 öppnade en nykterhetsservering i Vinterpaviljongen i Slottsskogen. Efter påtryckningar från nykterhetsvänner beslutade stadsfullmäktige samma år att spritförbud skulle råda i Slottsskogen, en plats som vid den tiden var beryktad för superi och slagsmål. I mer än 80 år bedrev Vita Bandet omfattande social verksamhet som sedan efter hand togs över av kommun och myndigheter. Föreningen Vita Bandet i Göteborg avslutade sin verksamhet 2009 och på hösten 2017 bestod Vita Bandet i Sverige bara av en förening – den i Malmö.

Ofta var de organiserade Göteborgskvinnorna medlemmar i flera föreningar samtidigt. Tack vare samarbetet i paraplyorganisationen Centralkommittén för kvinnoföreningar i Göteborg blev de tillräckligt starka för att vara viktiga aktörer i samhällsutvecklingen. Allt detta och mycket mer skildras i boken ”Så här kan vi inte ha det”. Läs och förundras över hur mycket dessa kvinnliga pionjärer åstadkommit. Det är bara att instämma i författarnas reflektioner: När de fem ideella kvinnoföreningarnas hundraåriga historia i Göteborg låg samlad framför oss häpnade vi över vad de åstadkommit och att de överhuvudtaget hade orkat. En del av dem som gått i spetsen var ogifta kvinnor, en del välbeställda, men många av de aktiva var kvinnor med barn och begränsade ekonomiska resurser. Hur var det möjligt för dem att lägga så mycket tid och kraft på att bekämpa orättvisorna som manssamhället uppvisade och hjälpa de mest utsatta? Så många oavlönade timmar, så mycket motstånd, misstro och förakt, ett så högt berg att bestiga!

Boken går att beställa på Bokus via nätet eller i bokhandeln på Bokinfo. Ett mail till ulla.holmlid@gmail.com går också bra.

Eva Önnesjö

Det goda samtalet: Möten med profiler i nykterhetsrörelsen

Den 5 november fyller den moderna nykterhetsrörelsen 140 år. Vi firar dagen med att uppmärksamma människor inom rörelsen.
Göte Appelberg berättar om personer och profiler som han har mött och som har satt avtryck. Under Göte Appelbergs snart 65 år som medlem i IOGT, NTO och Godtemplarordens studieförbund har han mött många personer både i högt uppsatta positioner och medlemmar från de djupa leden. Nu berättar han om flera av dem, vilka haft ett avgörande inflytande för honom.

Kvällen inleds med samling kl 18 på Klara Kyrkogård vid minnesstenen för Ernst Herman Thörnberg.

Det goda samtalet med Göte Appelberg börjar 18.30. Kom, ställ frågor och delta i samtalet. VÄLKOMNA!

Vi serverar kaffe och te med tilltugg. Anmäl dig senast måndagen den 28 oktober till Ingrid Nilsson ingridnilsson1901@telia.com eller 070 555 73 75.

IOGT-NTO-gården i Klara, Klara Södra Kyrkogata 20, Stockholm

Det goda samtalet – om Tempelriddareorden

Vad är Tempelriddareorden? Vad har den för historia
och har den en uppgift idag?

Den 26 september öppnar Tempelriddareorden porten till sin unika lokal på Kammakargatan 56. Det blir visning av lokalerna, ett föredrag om ordens ursprung, syfte och mål. Besöket avslutas med ett samtal.

Kom, ställ frågor och delta i samtalet!

Torsdagen den 26 september 2019 kl. 18.30 i Tempelriddareordens stamhus, Kammakargatan 56 i Stockholm

Vi serverar kaffe och te; smörgås till självkostnadspris Anmäl dig senast måndagen den 23 september till Ingrid Nilsson, e-post: ingridnilsson1901@telia.com, eller tel. 070-55573 75. Glöm inte att beställa smörgås om du önskar det!

Det goda samtalet med Ernst Herman Thörnberg


Lördagen den 25 maj på Skansen

Vi tar oss tillbaka i tiden och får möta Ernst Herman Thörnberg, i gestalt av Sven Östberg, i IOGT-logen Brofästets lokal på Skansen.

Vi tänker oss att logen Brofästet har lyckats med bedriften att få doktor Ernst Herman Thörnberg att föreläsa i ordenshuset i Raklösen. Doktor Thörnberg är känd för det svenska folket bland annat genom sin föreläsningar i radion, som varje dag inleder sina sändningar vid samma klockslag och ur radion, kanske av märket Luxor med ett grönt öga längst upp, hörs en röst säga ”Sveriges rundradio, Stockholm-Motala”.

I radions uppgift ingick att vara folkbildande och det förklarar varför doktor Thörnberg så ofta förekom som föreläsare.

Kvällen inleds med fika från kl 17.30 och musik av VirrVarr. Sedan förflyttar vi oss tillbaka till en kväll i maj 1945 och möter resetalaren Thörnberg. Efter föredraget avrundas kvällen med lite mera musik.

Mötesdeltagare kommer in gratis på Skansen denna dag, från kl.13. Föranmälan senast den 20 maj till Ingrid Nilsson för att bli uppsatt på gästlistan och fika. E-postadress: ingridnilsson1901@telia.com eller telefon 070-555 73 75.Glöm inte att beställa smörgås om du önskar det.

OBS Senare anmälan innebär att man får betala inträdet på Skansen. OBS

 

Utmärkt bok om SSUH

Hans Lindblad har läst och sammanfattar här den nya boken om SSUH. Välkommen att ta del!

Sven Hedenskog gör genom sin nyutkomna ”SSUH 1896–1973 Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund” en nykterhetshistoriskt värdefull insats. SSUH har flera särdrag i förhållande till de övriga moderna nykterhetsorganisationerna. De senare hade ju massiv föreningsvana, medan SSUH-iterna måste anstränga sig för att rekrytera skolungdomar och studenter och att lära föreningarna mötesteknik för att kunna fungera i demokratiska former.

På gymnasierna fanns ofta också litterära och kulturella elevföreningar, vanligtvis separata för män och kvinnor, vilket var otänkbart i SSUH. Däremot dröjde det långt in på 50-talet innan politiska skolföreningar accepterades. Så länge var SSUH mer eller mindre ensamt att i skolmiljön behandla samhällsfrågor.

Hälsoupplysning och studier rörande alkoholpolitik var kanske inte det mest självklara i sena tonår. Men Sven Hedenskog – själv förbundsordförande 1962–64 – konstaterar att man hade roligt. Ola Ullsten redovisar i sina memoarer en hel del om din tid i SSUH. Också han betonar kamratskapet och att det var just roligt.

SSUH verkade länge i en tid när bara få procent fick gå i gymnasium och ännu färre i universitet och högskolor. De stora folkrörelserna dominerades av arbetarklass, mindre företagare och lägre tjänstemannagrupper, i stark kontrast till de privilegierade konservativa samhällslagren. Det nykterhetsrörelserna hoppades var naturligtvis att SSUH skulle kunna nå fler med längre utbildning och därmed vidgade yrkesmöjligheter. Men det fanns många konkurrerande intressen för ungdomar, så många var med i SSUH bara ett eller ett par år. Det årliga rekryteringsbehovet var därför relativt mycket större än i vuxenföreningar. De stora nykterhetsorganisationerna uppskattade SSUH och ville på olika sätt stötta och hjälpa till.

Hedenskogs historik är på knappt 150 sidor. men han lyckats få in imponerande mycket fakta och information, inte bara om verksamhet utan också om det omgivande samhällets förändringar. Viktigast hela tiden var att värva och skola ungdomar. Men SSUH kom i årtionden också att bedriva en omfattande barnkoloniverksamhet, ledd av vuxna kvinnliga entusiaster och till stor del finansierad med skattemedel. Också unga kvinnliga medlemmar ställde upp frivilligt.

Hos den breda allmänheten blev SSUH till stor del känt genom att förbundet tillsammans med Dagens Nyheter svarade för Nutidsorienteringen. Andra ungdomsorganisationer var förmodligen avundsjuka på uppmärksamheten.

Hedenskog redovisar att det fanns ett slags förspel till SSUH, på universitetsnivå. Studenternas helnykterhetssällskap i Uppsala bildades 1888, med Johan Bergman som eldsjäl. Han blev senare latinprofessor, nykterhetspolitiker och riksdagsman. Han låg också bakom tillkomsten av Nykterhetsvännernas studenthem i Uppsala. Det var i den byggnaden SSUH sedan startade. Hemmet finns kvar, sedan 1957 i en ny byggnad, ”Arken”, för 80 studenter. År 1907 tillkom ett studenthem vid Drottninggatan i Stockholm. Det var öppet ett årtionde. 1963 öppnades Studenthemmet Tempus i Åkeshov, som också rymde SSUH:s expedition. Också i Lund fanns ett studenthem som SSUH-iterna fick använda.

Eldsjälen bakom SSUH:s tillkomst 1896 var Elof Ljunggren, som blev både ordförande och redaktör för organisationens tidning Polstjärnan. Han hade båda posterna i tio år, medan efterföljarna oftast suttit ett eller två år. Ljunggren blev framträdande nykterhetspolitiker, inte minst inför förbudsomröstningen 1922. Han var redaktör för Blå bandet 1899-1941. Chefredaktör för Nerikes-Tidningen i Örebro och mångårig riksdagsman. SSUH fick efterföljare i Norge, Danmark och Finland. 1903 tillkom ett nordiskt förbund.

Sven Hedenskog konstaterar att Polstjärnan de första 30 åren dominerades av ganska tungt material. Men naturligtvis var det inte utan betydelse att ungdomar i brevlådan fick en egen tidning som kunde lära dem mycket om alkoholpolitik och angränsande ämnen. I mindre skala en motsvarighet till Jalmar Furuskog i IOGT:s Reformatorn och Justus Elgeskog i NTO:s Ariel där de gjorde väldiga opinionsbildningsinsatser. Läsarna fick argument och impulser att reflektera och ta ställning inte bara kring nykterhet utan också rörande kultur, demokrati och internationalism. Få andra folkbildare fick så stort genomslag landet runt .

Den moderna dansen hade många motståndare, inte bara i statskyrka och frikyrkor. I SSUH var det inledningsvis lekaftnar och ringdanser. Men 20-talets jazz och swing lockade. Ett problem med detta för ledningen var att många medlemmar var mycket unga och att man var beroende av god relation till rektorerna. Men efterhand segrade modern pardans vid förbundsmöten och studiekurser.

SSUH:s sångbok kom i flera upplagor från 1909 och framåt. Det var kända svenska sånger m en också några direkt om SSUH. Det har funnits flera körer i förbundet. SSUH-kören blev mest känd och bytte namn till Musikaliska sällskapet, med David Åhlén och Johannes Norrby som dirigenter. Stockholms kvinnliga SSUH-kör tillkom 1905.

Det tog några år innan SSUH hade 500 medlemmar. Toppen nåddes 1908–09 med drygt 11000, i 240 föreningar, ungefär samtidigt med att nykterhetsrörelsen totalt var som störst. Som mest hade SSUH en fjärdedel av eleverna vid landets högre läroanstalter som medlemmar. SSUH ställde upp med talare landet över, och några av 1900-talets främsta nykterhetsföreläsare började sin bana där.

1944 gjorde Gunnar Nelker på förbundsstyrelsens uppdrag en medlemsenkät inom SSUH. 73 procent av medlemmarna var aktiva och deltog i sammankomster. Det var betydligt mer än för folkrörelser i allmänhet. 55 procent av skolföreningarnas medlemmar var flickor, medan män dominerade studentföreningarna.

Både flickor och pojkar skolades i föreningsteknik och organisationsledning, så de vågade bli föreningsordförande eller ledamot i förbundsstyrelsen. Men ingen kvinna blev förbundsordförande. Detsamma gällde dock under hela 1900-talet också för IOGT, NTO, Blå bandet och MHF.

Av de sex första förbundsordförandena, till och med 1918, blev tre riksdagsledamöter. Därefter ingen. Efter Elof Ljunggren var det Åke Holmbäck, sedan statsråd, professor, rektor för Uppsala universitet och 1959–71 förste svenske domare i Europadomstolen. Den tredje var Einar Haeggblom i Kalmar län. Ordförande i SSUH 1916–18, redaktör för Polstjärnan 1914–18 Han var engagerad i Frisinnade Ungdomsförbundet men blev sedan högerman och riksdagsman. Lantbrukare och rektor för lantbruksskola.

SSUH fick ett oväntat slut. Inte så att man beslöt att lägga ner all verksamhet. I stället fattades 1973 beslutet att helt ändra inriktning och bli kamporganisation med namnet Förbundet mot droger. Varje tid fattar sina beslut, men landet över fick medlemmarna veta att strävan att värva och skola inte längre var det viktiga. Det finns fler exempel, inte minst i spåren av 68-vänstern, där organisationer och tidskrifter i mer eller mindre kuppartade former tagits över av grupper som ändrat inriktning.

En fråga Hedenskog ställer är om SSUH haft en möjlighet att bestå. Organisationen var ju unik genom att finnas på mängder av skolor och där syssla med en samhällsfråga, alltså nykterhet. Det blev ett nytt läge genom att de politiska ungdomsförbunden gick ner åldrarna och fokuserade på att värva på skolorna. Tillsammans gav de ett bredare utbud och kunde diskutera ämnen mer mångsidigt än SSUH. Så kanske hade organisationen ändå fått ett slut utan infallet med kamporganisationen.

När Sverige efter en mycket lång och hård kamp för allmän rösträtt och parlamentarism äntligen blev demokrati fanns redan hundratusentals medborgare skolade i demokratiskt beslutsfattande i lokala föreningar. Nykterhets- och frikyrkorörelserna blev Sveriges största skola i praktisk demokrati. Att man på detta sätt gjorde en ytterst avgörande insats för svensk demokrati insåg folkrörelserna kanske inte själva fullt ut. För den omfattande utbildningen i föreningsteknik genom studiecirklar och rätt genomförda möten gjordes ju i första hand för respektive förenings ena behov. Alla hade rätt att säga sin mening före beslut. SSUH kom att verka i en skol- och universitetsmiljö där den sociala bakgrunden delvis var en annan än i folkrörelserna. Det stora undantaget var naturligt folkhögskolorna med sina mycket täta band till folkrörelserna.

När historieprofessorn och förre riksarkivarien Sven Lundkvist och jag gjorde ”Tusen nyktra – 100 år med riksdagens nykterhetsgrupper” (1996) sökte vi för de tusen ledamöterna ange vilka organisationer och samfund de var och en var medlemmar i. Uppgifter om detta fanns i Blå boken för en stor del av tiden. Men SSUH kom nog bort hos många, eftersom de oftast angav aktuella organisationer och inte aktiviteter under skolåren. Ernst Wigforss var nog ensam om att som organisation enbart ange SSUH.

Landet runt måste det ha funnits ungdomar som efter läroåren i SSUH gick vidare till politiska partier och fick förtroendeuppdrag på olika nivåer. Men veterligen har aldrig ett försök till kartläggning gjorts.

Bra tre riksdagsledamöter har med SSUH-uppdrag i de officiella riksdagsbiografierna. För tvåkammarriksdagen Elof Ljunggren och Einar Haeggblom för enkammaren Anna-Greta Leijon med uppgiften ”ombudsman i SSUH -59.”

Ola Ullsten har flera noteringar om SSUH i sina memoarer ”Så blev det”(2013). Han skriver om SSUH-kamrater hemma i Umeå. En nära vän blev sjuk i tbc och låg länge på sanatorium, sedan professor i barnmedicin. Redan efter en termin vid tekniska gymnasiet i Härnösand gav Ola upp och flyttade till Stockholm ”där jag genom SSUH hade många vänner”. Han och Bo E Åkermark delade en dubblett nära Hötorget.  Åkermark var redaktör för Polstjärnan 1955–56 och kom att bli välkänd DN-kåsör.

Ullsten och Åkermark var mycket aktiva i SSUH, ”det var så vi hade träffats och det hade gett oss en stor kamratkrets”. De reste på förbundsmöten varje sommar och till studiekurserna i Uppsala när det var trettondagshelg ”för att lyssna till bland de bästa av vad landet hade av föreläsare i samhällsorienterande ämnen”. Han nämner Nutidsorienteringen ihop med DN. Ola berättar om stamställen och om en studentbal han ordnade i Blå Hallen. Han var väl förtrogen med SSUH:s expedition på Tunnelgatan 19B. ”För många blev, medvetet eller inte, det sociala engagemanget i SSUH styrande för både yrkesliv och intresseinriktning.” Ola blev socionom och tjänsteman vid länsnykterhetsnämnden i Västerbotten. ”SSUH lärde oss mycket och vi hade för det mesta mycket roligt.  Romanser uppstod och falnade, men många bestod. Vi lyssnade till, läste om och fick inblickar i hur samhället fugerade.”

Ola var inte medlem i Folkpartiet när Åkermark tipsade honom om en annons där partiet sökte en beträdande sekreterare till riksdagsgruppen. Det var inledningen till snabba avancemang.

Ola var veterligen ensam statsminister som fått sitt samhällsintresse genom SSUH. Sven Hedenskog nämner tre blivande socialdemokratiska statsråd, alla kvinnor: Birgitta Dahl, Anna-Greta Leijon och Leni Björklund, också den liberala riksdagskvinnan Hanna Rydh. Dahl blev ju också talman. Totalt tio sådana kom ur nykterhetsrörelsen, därtill lika många vice talmän. Hedenskog nämner också att C H Hermansson varit SSUH-ordförande i Sundsvall.

Rimligen hade det betydelse att ungdomar i skolor och vid universitet kom att intressera sig för nykterhet och alkoholpolitik, särskilt om hade kvar intresset och kanaliserade det i nykterhetsorganisationer samt socialt och politiskt arbete. Men någon systematisk inventering har som sagts inte gjorts, så det är mycket möjligt att det finns fler exempel i riksdagen. Och förmodligen ännu fler på landstings- och kommunal nivå.

Hans Lindblad

Författare och f.d. riksdagsledamot (L), Gävle

Sven Hedenskog har givit ut boken på eget förlag och den som vill köpa boken kan kontakta honom på e-postadress: sven.w.hedenskog@gmail.com

Det goda samtalet – om SSUH, och årsmöte!

Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund, SSUH, grundades 1896. Förbundets intressanta historia från 1896-1973, finns nu beskriven i en ny bok som släpptes i dagarna. (Att historiken slutar 1973 är kopplat till förbundets nya namn och identitet som Förbundet mot droger.)

Torsdagen den 21 mars berättar författaren Sven Hedenskog om sin bok och om förbundet. Välkommen att delta i det goda samtalet!

Efter programpunkten och fika blir det årsmöte.
Årsmöteshandlingarna hittar du under fliken bibliotek, rubriken övriga handlingar.

VÄLKOMMEN!

Torsdagen den 21 mars 2019 kl. 18.30
IOGT-NTO-gården, Klara Södra Kyrkogata 20 i Stockholm

Vi serverar kaffe och te, smörgås till självkostnadspris.

Anmäl dig senast måndagen den 18 mars till Ingrid Nilsson e-postadress: ingridnilsson1901@telia.com eller telefon 070-555 73 75.

Glöm inte att beställa smörgås om du önskar det.

GUIF – mycket mera än handboll

Den 24 januari är det dags för årets första ”Det goda samtalet”.

Ingrid Nilsson och Lisa Wendelius berättar om GUIF, Godtemplarnas Ungdoms- och Idrottsförening. Föreningen bildades 1896 av IOGT-medlemmar i Eskilstuna för att erbjuda godtemplarungdomarna verksamhet vid sidan av de traditionella logemötena. Idrott låg i tiden. Kom och ta del av en spännande historia!

VÄLKOMNA!

Torsdagen den 24 januari 2019 kl. 18.30
IOGT-NTO-gården, Klara Södra Kyrkogata 20 i Stockholm

Vi serverar kaffe och te; smörgås till självkostnadspris

Anmäl dig senast måndagen den 21 januari till Ingrid Nilsson e-postadress: ingridnilsson1901@telia.com eller telefon 070-555 73 75.

Glöm inte att beställa smörgås om du önskar det.