Johan Persson har läst boken ”Smashing the Liquor Machine: A Global History of Prohibition” som beskriver en global nykterhetshistoria i kampen för frihet.

Begreppet “alcohol prohibition” som beskrivning av förbudstiden i Förenta staterna uppstod runt 1970. Påståendet kan verka chockerande men innan 70-talet förekom begreppet knappt i skrift. Istället skrev man om förbud mot “liquor traffic”, “drink traffic” eller liknande, begrepp som försvann i samma takt som “alcohol prohibition” vann mark.

Det är inte enbart en semantisk skillnad. Innan, under och fyra årtionden efter förbudstiden skrev både förbudsvänner och motståndare om produktion och försäljning av alkohol. Från 70-talet och framåt beskrivs istället förbudet som riktat mot den enskilde konsumenten. Detta trots att artonde tillägget till Förenta staternas konstitution aldrig förbjöd alkoholkonsumtion, endast tillverkning, försäljning och transport.

Mark Lawrence Schrad, docent i statsvetenskap vid Villanova University, som upptäckt denna förändring kopplar den till nyliberalismens genombrott under samma period. Med nyliberalismen kom skillnaden mellan marknadens frihet och den enskildes medborgerliga och politiska friheter att luckras upp.

I otaliga böcker har nykterhets- och förbudsrörelsen i Förenta staterna beskrivits som frihetens fiender, rörelser för politiskt reaktionära och religiöst konservativa vita landsbygdsbor som drevs av en rasistisk rädsla för minoriteter. Bilden har blivit lika väletablerad i populärkulturen som i seriös historisk forskning.

I Smashing the Liquor Machine: A Global History of Prohibition erkänner Mark Lawrence Schrad att han också var påverkad av denna bild när han 2010 gav ut The Political Power of Bad Ideas, en studie av förbudsrörelsen i Förenta staterna, Sverige och Ryssland.

Men han gör också något som är alltför ovanligt både bland forskare och debattörer, han erkänner beredvilligt att han haft fel. Att han missförstått nykterhetsrörelsen. Smashing the Liquor Machine är resultatet av Schrads försök att korrigera detta misstag genom att skriva en ny global nykterhetshistoria. Med sina 700 sidor, varav 150 sidor notapparat, är det ett imponerande och helt unikt bidrag till den nykterhetshistoriska forskningen.

Det blir en spännande och medryckande historia där vi möter slaverimotståndare och suffragetter i Förenta staterna; antikoloniala kämpar i Botswana, Irland och Indien; ryska bolsjeviker och nordiska socialdemokrater; kristna, hinduer och muslimer.

Istället för den nyliberala karikatyren av bigotta puritaner framträder här en världsomspännande rörelse tätt sammanflätad med 1800-talets andra stora progressiva politiska projekt: abolitionismen, rösträttsrörelsen, anti-imperialismen, den demokratiska nationalismen, liberalismen och socialismen. En rörelse som såg sig själv som en frihetsrörelse i kamp mot mäktiga ekonomiska intressen.

Schrad sammanfattar sin tes:
”att förbudsrörelsen var en del av en långsiktig folkrörelse för att stärka internationella normer till försvar för mänskliga rättigheter, mänsklig värdighet och mänsklig jämlikhet mot traditionell autokratisk exploatering. Närmare bestämt, nykterhetsaktivisterna menade att det inte längre var acceptabelt att grunda statens eller förmögna eliters rikedom på samhälleligt elände och missbruk.”

Schrad avslöjar hur nykterhetsrörelsens motståndare var en kapitalstark och politiskt mäktig industri, tätt kopplad till militarism och kolonialism. I slutet av den viktorianska eran hade var femte parlamentsledamot i Storbritannien ekonomiska intressen i bryggerinäringen. Fem av de femton största brittiska företagen var bryggerier.

Innan den moderna inkomstskattens uppkomst i början av nittonhundratalet var alla europeiska imperier beroende av alkoholskatter för att finansiera sin militära upprustning och koloniala erövringar. I Det tyska imperiet stod den för tjugo procent av statskassan, i Storbritannien för 23 procent och i Tsarryssland för 26 procent. Inte konstigt då att tsar Alexander II våldsamt slog ner försöken att skapa en rysk nykterhetsrörelse efter amerikansk modell. Den var ett direkt hot mot hans krigskassa.

Det var staten och kapitalet som var fienden när rörelser för nykterhet och rusdrycksförbud växte fram, inte den enskilde alkoholkonsumenten. Ofta bars dessa rörelser upp av samhällets mest marginaliserade: kvinnor, svarta, ursprungsfolk och koloniserade folkgrupper.

Schrads historiska metod är den biografiska. Rörelserna skildras genom individer som genom sina liv personifierat kopplingen mellan nykterhet och progressiv politik. Samlande gestalt blir William E. “Pussyfoot” Johnson, en närmast övermänsklig karaktär som under femtio års tid tycks ständigt befunnit sig i centrum av den globala nykterhetskampen. Kanske anar man att boken först vuxit fram ur ett projekt att skriva “Pussyfoot” Johnsons biografi.

Denna form är bokens enda riktiga svaghet. Schrad har uppenbarligen stora sympatier för det tidiga 1900-talets socialdemokrater och radikala liberaler och fördjupar sig gärna i deras liv. En strängare redaktör hade strukit i dessa omfattande biografiska kapitel och gjort boken mindre tegelstenstung. Nästan hela kapitlet om Sverige ägnas exempelvis åt Hjalmar Branting, en person som får sägas vara ganska perifer i svensk nykterhetshistoria.

Det finns emellertid en poäng i det biografiska anslaget. Det synliggör hur andra historiker och levnadstecknare ignorerat nykterhetsfrågans centrala roll i dessa personers liv och kamp.

“Alla stora reformer hör ihop” skrev Frederick Douglass, den förrymda slaven som blev en av sin tids mest framstående intellektuella. Han återkom ofta till hur slavägarna använde alkohol för att passivisera och splittra slavarna och hans abolitionism var tätt sammankopplad med hans nykterism. Ändå lyckas de flesta biografier över Douglass, inklusive den över 900 sidor långa Puitzerprisvinnande Frederick Douglass: Prophet of Freedom, helt förtiga nykterhetssaken.

Inte ens ett progressivt standardverk som Howard Zinns Det amerikanska folkets historia nämner nykterhetsrörelsen mer än i förbifarten. Förförståelsen av kampen för nykterhet och rusdrycksförbud som en reaktionär, rasistisk och religiös kulturkamp tycks göra det enklare att förtiga dess existens än att förklara varför den var en så integrerad del av kampen mot slaveri, för kvinnlig rösträtt, för ursprungsfolks rättigheter, mot kolonialism och för arbetarklassens ställning.

Smashing the Liquor Machine är en bok som alla nykterhetshistoriskt intresserade bör läsa. För en svensk läsare kommer dess centrala tes inte som någon större överraskning. Vi är vana vid att tänka på nykterhetsrörelsen som en av de stora demokratiska folkrörelserna. Det beror helt på att Sverige fortfarande har en livskraftig nykterhetsrörelse som förmår skriva sin egen historia. Alternativet är att någon annan gör det.

Johan Persson