Kategoriarkiv: föreningsarbete

Det goda samtalet om scouting inom nykterhetsrörelsen

Postat den
1

Scoutverksamheten har en lång tradition i flera organisationer inom nykterhetsrörelsen. Göran Hägerdal, och Ove Ernström ger oss inblickar i den historien, i första hand när det gäller NSF, IOGT och NTO. Båda har ett livslångt engagemang inom scoutrörelsen med en rad olika uppdrag, Göran Hägerdal har bland annat har arbetat som chef för den internationell scoutrörelsen och Ove Ernström är en av drivkrafterna bakom ett scouthistoriskt museum.

IOGT-scouter i Östhammar. Odaterat fotografi, Upplands museum, gnm Digitaltmuseum.

Samtalet äger rum torsdagen den 1 december 2022 kl. 18.30 på IOGT-NTO-gården, Klara Södra Kyrkogata 20 i Stockholm

Vi serverar kaffe och te, smörgås till självkostnadspris. Anmälan senast måndagen den 28 november till Johan Persson, johan.bo.persson@unf.se eller tel. 073-383 83 44. Glöm inte att beställa smörgås om du önskar det
Du kan också delta digitalt via programmet Teams. För digitalt deltagande behövs ingen anmälan, logga bara in på denna länk.

Det goda samtalet arrangeras i samarbete med NBV.

Dags för årsmöte!

Postat den
Svara

Sällskapets medlemmar inbjuds till årsmöte, torsdagen den 25 mars kl.18.30

Mötet genomförs digitalt i Lifesize.

Vid årsmötet behandlas bland annat verksamhetsberättelser, ekonomiska berättelser samt ansvarsfrihet för åren 2019 och 2020.

Årsmöteshandlingar finns tillgängliga på vår hemsida, du hittar dem under fliken bibliotek i menyn, under rubriken övriga handlingar, längst ner på sidan.

För att delta i mötet loggar du in på följande länk

Det går även att delta i mötet från vanlig telefon. Då ringer du 08-580 977 34. En röst hälsar dig på engelska välkommen till Lifesize och ber dig slå in följande anknytning 1310002#.

Välkommen!

Karin Hagman, ordförande i NHS

Det goda samtalet – om Vita bandet i Göteborg

Postat den
Svara

”Så här kan vi inte ha det!
Fem kvinnoorganisationer i Göteborg – 100 års ideellt arbete när samhället svek”
är titeln på en bok som utkom i september 2019. Ulla Holmlid berättar om Föreningen Vita Bandet i Göteborg. En nykterhetsförening för kvinnor, som var verksam i 110 år. Vita Bandet i Göteborg kännetecknades av ett nykterhetsarbete med social inriktning. Vi får veta hur föreningsarbetet såg ut och om föreningens olika verksamhetsgrenar. Och kanske även några reflektioner kring då och nu.


Boken ingår i ett större projekt inför Göteborgs 400-årsjubileum och syftet var att lyfta fram vad kvinnorörelsen betytt för staden och dess invånare. För Ulla som har anknytning både till nykterhetsrörelsen och till den nutida feministiska rörelsen var det självklart att Vita Bandet skulle finnas med i boken.

Torsdagen den 28 januari 2021 kl. 18.30 Mötet hålls i Lifesize, ingen föranmälan, logga bara in på länken.

Välkommen!

Om du vill läsa lite mera om boken finns här en anmälan från november 2019.
Ulla Holmlid är medlem i Blåbandsrörelsen sedan ungdomen. Hon har varit verksam inom skolan, först som högstadielärare, sedan på Wendelsbergs folkhögskola, därefter på Kvinnofolkhögskolan, först som lärare och sedan rektor fram till pensionering.

Hyllning till en ungdomsledare

Postat den
Svara

Med anledning av det nyss genomförda Goda samtalet om barnverksamhet i nykterhetsrörelsen publicerar vi en berättelse om vikten av goda ledare och förebilder.

Jag hade just avslutat manuskriptet till boken Det måste bli annat av, sa Olof Bergström, då jag i början av år 1991, nåddes av budet att Ella Andersson, tant Ella som vi sade på 1940-talet, hade avlidit. Jag skrev då omedelbart en text till hennes minne. Den återges här något reviderad.

Färden till Stortorget 21 i Malmö och IOGT-lokalen där företogs med buss och spårvagn tillsammans med den två år äldre kamraten Sven, som hade fyllt nio år.

Året var 1941 och målet var ett möte med ungdomslogen nr 30 Barnens Lycka. Det mötet kom på sitt sätt att bli livsavgörande för den som skriver dessa rader.

Minnena från åren mellan 1941 och 1947 kommer vid läsningen av den nekrolog som signaturen S. A. skrivit i Accent över ungdomsledaren Ella Andersson, som hösten 1990 avlidit i en ålder av 94 år.

Ella Andersson fick förmodligen – som brukligt är i mycket av vårt arbete – aldrig under sin livstid den uppskattning och den uppmuntran som hon var värd. Jag inser att på den punkten är jag naturligtvis en del av försummelsen. Det här får ses som ett senkommet tack för allt det som jag och många med mig fick av tant Ella under den period i livet då man är som mest mottaglig för intryck.

I tant Ellas pedagogik ingick att innan man gör något roligt, så ska man lära sig något för livet. Och detta senare innebar bland annat att varje söndagseftermiddag, då ungdomslogen samlades, inleddes sammankomsten med att strikt efter ritualen genomföra ett möte med tjänstemän utplacerade i lokalen på sina bestämda platser. Nya medlemmar togs in med bistånd från marskalkarna – allt enligt ritualens föreskrifter. Protokoll skrevs och jag minns särskilt att sist skulle en rapport avläggas om hur mycket pengar som under mötet influtit i medlemsavgifter.

Allt vi gjorde var en lång och väl genomtänkt och genomförd förberedelse för det fortsatta engagemanget i de vuxnas loger. Till dessa kunde man vinna inträde först efter fyllda 14 år. Men för de flesta av oss som gick vidare inom nykterhetsrörelsen blev det först IOGT-scoutkåren och/eller avdelning 123 Facklan av Sveriges Godtemplares Ungdomsförbund. Där fick jag bli medlem på dispens vid fyllda 13 års ålder, allt för att jag inte skulle behöva skiljas från mina något äldre kamrater.

Vi barn var aldrig avskilda från de vuxnas värld. Dels hade vi ju tant Ella, men det var också andra som hjälpte till i ungdomslogen och som gjorde det naturligt för oss yngre att umgås med vuxna personer på ett annat sätt än vad som dittills gällt med våra föräldrar. Vi barn blev tagna på allvar. Det fanns vuxna som trodde att vi kunde utföra saker som normalt inte anförtros åt barn. T ex att leda möten, att säga något inför andra, att föra kassabok och att skriva protokoll.

Vad vi bland annat lärde oss var att, under överinseende av tant Ella och Peter Wieselgren – en tavla med honom hängde bakom ordförandepulpeten , arbeta tillsammans och att ta ansvar för oss själva och för andra. Vi lärde oss allt ifrån att iaktta om någon kamrat inte varit med på några möten och därför borde uppsökas till att, efter lekarna och upptågen, ställa i ordning i stora salen så att nästa ritualmöte skulle kunna hållas i god ordning.

Det är många som kunnat vittna om vilken betydelse logebiblioteket haft för dem och för deras fortsatta liv. Vilhelm Moberg, Björn-Erik Höijer och Ivar Lo-Johansson har, för att ge några exempel, alla i sina respektive självbiografiska skildringar beskrivit sina möten med det tryckta ordet, med boken, i logebiblioteket.

Det var genom tant Ella som fick jag tillgång till det bibliotek som fanns i IOGT-lokalen på Stortorget 21. Först de traditionella barn- och ungdomsböckerna och så småningom böcker som var avsedda för de vuxna. Jag minns att jag fick förtroendet att själv ta fram de inbundna årgångarna av tidningen Daggdroppen. Det var många söndagseftermiddagar som tillbringades i sällskap med de uppbyggliga berättelser som tidningen svämmade över av.

Mötet med ordet, det talade och det tryckta, och vilka möjligheter som låg i att lära sig konsten att behärska dem, var förmodligen den viktigaste lärdomen jag fick med mig ut i livet, allt tack vare tant Ella.

Det var hon som lyckades med att göra barnteatern lockande och fick mig att bland annat spela prinsen i Törnrosa, han som med en kyss väcker den sovande prinsessan. Det var hon som fick mig att känna lust till de ilningar av obehag som präglar stunden före ett framträdande och välbehaget när man väl är där. Ordet kunde användas för att påverka och betvinga, upplysa och locka till skratt. Vilken fantastisk upptäckt! Det var hon som förde mig in i det regelsystem som styr sammanträdet och i demokratiska former låter människor tillsammans forma sin verklighet.

Och det var tant Ella som visade på att världen var större än Stortorget 21 i Malmö. Det fanns nyktra barn i andra ungdomsloger, ända borta i Oxie och Furulund, för att inte tala om Eslöv och Ystad. Världen var vårt fält!

Tant Ellas sätt att arbeta innebar för oss barn en stor frihet, men den var inte kravlös. Friheten kunde nås endast under förutsättning att man fullgjorde sina skyldigheter, betalade sin avgift, kom till repetitionerna av teaterstycket, lärde sig verserna man som pepparkaksgubbe vid julfesten skulle föredra till de egna föräldrarnas häpnad och förtjusning. Det sades aldrig, men det var underförstått att varje sak har sitt pris, och priset skulle vanligtvis betalas med en arbetsinsats. Och den arbetsinsatsen var i regel sådan att den skulle komma hela kollektivet till glädje och nytta. Som pedagogisk metod var det oslagbart.

Den ogifta tant Ella, kontorist på kyrkogårdsförvaltningen, bodde ensam i en liten lägenhet invid Sorgenfriskolan i Malmö, min folkskola. Jag kan fortfarande minnas med vilken glädje, men också respekt, som jag gick hem till tant Ella för att ensam eller tillsammans med andra barn få instruktioner, stöd och uppmuntran i någon av de arbetsuppgifter som vi åtagit oss och som vi förväntades fullgöra.

Jag har ofta funderat över hur det var möjligt att en människa så osjälviskt, så uppoffrande, så lojalt som tant Ella kunde ägna oss barn så mycken tid och så mycket kärlek. Och vilka var motiven?

Sture Ahlbin säger i sin nekrolog att Ella Anderssons ”… förmåga att kring Godtemplarordens grundläggande idéer om människovärde och broderskap skapa intresse och entusiasm hos sina barnaskaror, firade triumfer.” Det här var förmodligen Ella Anderssons motiv. Hon var övertygad om kraften och bärigheten hos de idéer som hon första gången kom i kontakt med år 1910, då hon som 14 åring anslöt sig som medlem i just ungdomslogen nr 30 Barnens Lycka.

Jag tror att tant Ella tänkte det som Jalmar Furuskog formulerat i dikten De bortgångnas hälsning:

Jag sett hur släkten gått och släkten kommit
hur ungdom åldrats och hur tiden skiftat
Men på min enkla plats i syskonkedjan
jag fick ett fäste för min själ i världen
ett hem för tankarna, ett mål för drömmen.

Tänk om vi oftare under människors livstid kunde tala om för dem vad de betyder för oss och hur glada vi är över deras arbetsinsat­ser. Jag gjorde det aldrig till tant Ella, men jag gör det nu i för­hoppning om att någon ung­domsledare därmed ska känna sig styrkt i sin uppgift och i sin övertygelse om att det är viktigt att ta barn på allvar och att som uttryck för kärlek ställa krav på dem.

Bertil Lindberg

Det goda samtalet – om barnverksamhet

Postat den
Svara

Barnverksamheten inom nykterhetsrörelsen. Hur har den sett ut genom tiderna?

Mona Örjes, förbundsordförande i Junis, gör några nedslag i historien.

Övriga medverkande är Karin Samuelsson och Ingrid Nilsson.

Har du själv erfarenheter som deltagare eller ledare i verksamhet för barn? Kom då med och delta i samtalet.

Torsdagen den 26 november 2020 kl. 18.30.
Mötet hölls i Lifesize
Här är en länk till inspelningen från samtalet.

Det goda samtalet genomförs i samarbete med NBV.

Det goda samtalet – 5 november

Postat den
Svara

Den 5 november brukar betraktas som den moderna nykterhetsrörelsens födelsedag genom att den första IOGT-logen bildades den 5 november 1879. Vi högtidlighöll som vanligt dagen, men denna gång i digital form.

Temat för kvällen var Vattendroppen en historia om nykterhet och broderskap. Författaren Martin Koch (1882–1940) skrev boken om cenaklet Vattendroppen. Den har beskrivits som en lysande samtidsskildring som åstadkom stort rabalder när den kom ut 1912. Karin Hagman och Bo Högstedt läste ur boken och vi fick möta inbördes strider i en nykterhetsförening och motsättningar mellan gammalt och nytt.

Torsdagen den 5 november 2020 kl. 18.30 Mötet hölls i Lifesize Här finns en inspelning av evenemanget. Följ bara denna länk

VÄLKOMNA!

Det goda samtalet: Möten med profiler i nykterhetsrörelsen

Postat den
Svara

Den 5 november fyller den moderna nykterhetsrörelsen 140 år. Vi firar dagen med att uppmärksamma människor inom rörelsen.
Göte Appelberg berättar om personer och profiler som han har mött och som har satt avtryck. Under Göte Appelbergs snart 65 år som medlem i IOGT, NTO och Godtemplarordens studieförbund har han mött många personer både i högt uppsatta positioner och medlemmar från de djupa leden. Nu berättar han om flera av dem, vilka haft ett avgörande inflytande för honom.

Kvällen inleds med samling kl 18 på Klara Kyrkogård vid minnesstenen för Ernst Herman Thörnberg.

Det goda samtalet med Göte Appelberg börjar 18.30. Kom, ställ frågor och delta i samtalet. VÄLKOMNA!

Vi serverar kaffe och te med tilltugg. Anmäl dig senast måndagen den 28 oktober till Ingrid Nilsson ingridnilsson1901@telia.com eller 070 555 73 75.

IOGT-NTO-gården i Klara, Klara Södra Kyrkogata 20, Stockholm

Utmärkt bok om SSUH

Postat den
2

Hans Lindblad har läst och sammanfattar här den nya boken om SSUH. Välkommen att ta del!

Sven Hedenskog gör genom sin nyutkomna ”SSUH 1896–1973 Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund” en nykterhetshistoriskt värdefull insats. SSUH har flera särdrag i förhållande till de övriga moderna nykterhetsorganisationerna. De senare hade ju massiv föreningsvana, medan SSUH-iterna måste anstränga sig för att rekrytera skolungdomar och studenter och att lära föreningarna mötesteknik för att kunna fungera i demokratiska former.

På gymnasierna fanns ofta också litterära och kulturella elevföreningar, vanligtvis separata för män och kvinnor, vilket var otänkbart i SSUH. Däremot dröjde det långt in på 50-talet innan politiska skolföreningar accepterades. Så länge var SSUH mer eller mindre ensamt att i skolmiljön behandla samhällsfrågor.

Hälsoupplysning och studier rörande alkoholpolitik var kanske inte det mest självklara i sena tonår. Men Sven Hedenskog – själv förbundsordförande 1962–64 – konstaterar att man hade roligt. Ola Ullsten redovisar i sina memoarer en hel del om din tid i SSUH. Också han betonar kamratskapet och att det var just roligt.

SSUH verkade länge i en tid när bara få procent fick gå i gymnasium och ännu färre i universitet och högskolor. De stora folkrörelserna dominerades av arbetarklass, mindre företagare och lägre tjänstemannagrupper, i stark kontrast till de privilegierade konservativa samhällslagren. Det nykterhetsrörelserna hoppades var naturligtvis att SSUH skulle kunna nå fler med längre utbildning och därmed vidgade yrkesmöjligheter. Men det fanns många konkurrerande intressen för ungdomar, så många var med i SSUH bara ett eller ett par år. Det årliga rekryteringsbehovet var därför relativt mycket större än i vuxenföreningar. De stora nykterhetsorganisationerna uppskattade SSUH och ville på olika sätt stötta och hjälpa till.

Hedenskogs historik är på knappt 150 sidor. men han lyckats få in imponerande mycket fakta och information, inte bara om verksamhet utan också om det omgivande samhällets förändringar. Viktigast hela tiden var att värva och skola ungdomar. Men SSUH kom i årtionden också att bedriva en omfattande barnkoloniverksamhet, ledd av vuxna kvinnliga entusiaster och till stor del finansierad med skattemedel. Också unga kvinnliga medlemmar ställde upp frivilligt.

Hos den breda allmänheten blev SSUH till stor del känt genom att förbundet tillsammans med Dagens Nyheter svarade för Nutidsorienteringen. Andra ungdomsorganisationer var förmodligen avundsjuka på uppmärksamheten.

Hedenskog redovisar att det fanns ett slags förspel till SSUH, på universitetsnivå. Studenternas helnykterhetssällskap i Uppsala bildades 1888, med Johan Bergman som eldsjäl. Han blev senare latinprofessor, nykterhetspolitiker och riksdagsman. Han låg också bakom tillkomsten av Nykterhetsvännernas studenthem i Uppsala. Det var i den byggnaden SSUH sedan startade. Hemmet finns kvar, sedan 1957 i en ny byggnad, ”Arken”, för 80 studenter. År 1907 tillkom ett studenthem vid Drottninggatan i Stockholm. Det var öppet ett årtionde. 1963 öppnades Studenthemmet Tempus i Åkeshov, som också rymde SSUH:s expedition. Också i Lund fanns ett studenthem som SSUH-iterna fick använda.

Eldsjälen bakom SSUH:s tillkomst 1896 var Elof Ljunggren, som blev både ordförande och redaktör för organisationens tidning Polstjärnan. Han hade båda posterna i tio år, medan efterföljarna oftast suttit ett eller två år. Ljunggren blev framträdande nykterhetspolitiker, inte minst inför förbudsomröstningen 1922. Han var redaktör för Blå bandet 1899-1941. Chefredaktör för Nerikes-Tidningen i Örebro och mångårig riksdagsman. SSUH fick efterföljare i Norge, Danmark och Finland. 1903 tillkom ett nordiskt förbund.

Sven Hedenskog konstaterar att Polstjärnan de första 30 åren dominerades av ganska tungt material. Men naturligtvis var det inte utan betydelse att ungdomar i brevlådan fick en egen tidning som kunde lära dem mycket om alkoholpolitik och angränsande ämnen. I mindre skala en motsvarighet till Jalmar Furuskog i IOGT:s Reformatorn och Justus Elgeskog i NTO:s Ariel där de gjorde väldiga opinionsbildningsinsatser. Läsarna fick argument och impulser att reflektera och ta ställning inte bara kring nykterhet utan också rörande kultur, demokrati och internationalism. Få andra folkbildare fick så stort genomslag landet runt .

Den moderna dansen hade många motståndare, inte bara i statskyrka och frikyrkor. I SSUH var det inledningsvis lekaftnar och ringdanser. Men 20-talets jazz och swing lockade. Ett problem med detta för ledningen var att många medlemmar var mycket unga och att man var beroende av god relation till rektorerna. Men efterhand segrade modern pardans vid förbundsmöten och studiekurser.

SSUH:s sångbok kom i flera upplagor från 1909 och framåt. Det var kända svenska sånger m en också några direkt om SSUH. Det har funnits flera körer i förbundet. SSUH-kören blev mest känd och bytte namn till Musikaliska sällskapet, med David Åhlén och Johannes Norrby som dirigenter. Stockholms kvinnliga SSUH-kör tillkom 1905.

Det tog några år innan SSUH hade 500 medlemmar. Toppen nåddes 1908–09 med drygt 11000, i 240 föreningar, ungefär samtidigt med att nykterhetsrörelsen totalt var som störst. Som mest hade SSUH en fjärdedel av eleverna vid landets högre läroanstalter som medlemmar. SSUH ställde upp med talare landet över, och några av 1900-talets främsta nykterhetsföreläsare började sin bana där.

1944 gjorde Gunnar Nelker på förbundsstyrelsens uppdrag en medlemsenkät inom SSUH. 73 procent av medlemmarna var aktiva och deltog i sammankomster. Det var betydligt mer än för folkrörelser i allmänhet. 55 procent av skolföreningarnas medlemmar var flickor, medan män dominerade studentföreningarna.

Både flickor och pojkar skolades i föreningsteknik och organisationsledning, så de vågade bli föreningsordförande eller ledamot i förbundsstyrelsen. Men ingen kvinna blev förbundsordförande. Detsamma gällde dock under hela 1900-talet också för IOGT, NTO, Blå bandet och MHF.

Av de sex första förbundsordförandena, till och med 1918, blev tre riksdagsledamöter. Därefter ingen. Efter Elof Ljunggren var det Åke Holmbäck, sedan statsråd, professor, rektor för Uppsala universitet och 1959–71 förste svenske domare i Europadomstolen. Den tredje var Einar Haeggblom i Kalmar län. Ordförande i SSUH 1916–18, redaktör för Polstjärnan 1914–18 Han var engagerad i Frisinnade Ungdomsförbundet men blev sedan högerman och riksdagsman. Lantbrukare och rektor för lantbruksskola.

SSUH fick ett oväntat slut. Inte så att man beslöt att lägga ner all verksamhet. I stället fattades 1973 beslutet att helt ändra inriktning och bli kamporganisation med namnet Förbundet mot droger. Varje tid fattar sina beslut, men landet över fick medlemmarna veta att strävan att värva och skola inte längre var det viktiga. Det finns fler exempel, inte minst i spåren av 68-vänstern, där organisationer och tidskrifter i mer eller mindre kuppartade former tagits över av grupper som ändrat inriktning.

En fråga Hedenskog ställer är om SSUH haft en möjlighet att bestå. Organisationen var ju unik genom att finnas på mängder av skolor och där syssla med en samhällsfråga, alltså nykterhet. Det blev ett nytt läge genom att de politiska ungdomsförbunden gick ner åldrarna och fokuserade på att värva på skolorna. Tillsammans gav de ett bredare utbud och kunde diskutera ämnen mer mångsidigt än SSUH. Så kanske hade organisationen ändå fått ett slut utan infallet med kamporganisationen.

När Sverige efter en mycket lång och hård kamp för allmän rösträtt och parlamentarism äntligen blev demokrati fanns redan hundratusentals medborgare skolade i demokratiskt beslutsfattande i lokala föreningar. Nykterhets- och frikyrkorörelserna blev Sveriges största skola i praktisk demokrati. Att man på detta sätt gjorde en ytterst avgörande insats för svensk demokrati insåg folkrörelserna kanske inte själva fullt ut. För den omfattande utbildningen i föreningsteknik genom studiecirklar och rätt genomförda möten gjordes ju i första hand för respektive förenings ena behov. Alla hade rätt att säga sin mening före beslut. SSUH kom att verka i en skol- och universitetsmiljö där den sociala bakgrunden delvis var en annan än i folkrörelserna. Det stora undantaget var naturligt folkhögskolorna med sina mycket täta band till folkrörelserna.

När historieprofessorn och förre riksarkivarien Sven Lundkvist och jag gjorde ”Tusen nyktra – 100 år med riksdagens nykterhetsgrupper” (1996) sökte vi för de tusen ledamöterna ange vilka organisationer och samfund de var och en var medlemmar i. Uppgifter om detta fanns i Blå boken för en stor del av tiden. Men SSUH kom nog bort hos många, eftersom de oftast angav aktuella organisationer och inte aktiviteter under skolåren. Ernst Wigforss var nog ensam om att som organisation enbart ange SSUH.

Landet runt måste det ha funnits ungdomar som efter läroåren i SSUH gick vidare till politiska partier och fick förtroendeuppdrag på olika nivåer. Men veterligen har aldrig ett försök till kartläggning gjorts.

Bra tre riksdagsledamöter har med SSUH-uppdrag i de officiella riksdagsbiografierna. För tvåkammarriksdagen Elof Ljunggren och Einar Haeggblom för enkammaren Anna-Greta Leijon med uppgiften ”ombudsman i SSUH -59.”

Ola Ullsten har flera noteringar om SSUH i sina memoarer ”Så blev det”(2013). Han skriver om SSUH-kamrater hemma i Umeå. En nära vän blev sjuk i tbc och låg länge på sanatorium, sedan professor i barnmedicin. Redan efter en termin vid tekniska gymnasiet i Härnösand gav Ola upp och flyttade till Stockholm ”där jag genom SSUH hade många vänner”. Han och Bo E Åkermark delade en dubblett nära Hötorget.  Åkermark var redaktör för Polstjärnan 1955–56 och kom att bli välkänd DN-kåsör.

Ullsten och Åkermark var mycket aktiva i SSUH, ”det var så vi hade träffats och det hade gett oss en stor kamratkrets”. De reste på förbundsmöten varje sommar och till studiekurserna i Uppsala när det var trettondagshelg ”för att lyssna till bland de bästa av vad landet hade av föreläsare i samhällsorienterande ämnen”. Han nämner Nutidsorienteringen ihop med DN. Ola berättar om stamställen och om en studentbal han ordnade i Blå Hallen. Han var väl förtrogen med SSUH:s expedition på Tunnelgatan 19B. ”För många blev, medvetet eller inte, det sociala engagemanget i SSUH styrande för både yrkesliv och intresseinriktning.” Ola blev socionom och tjänsteman vid länsnykterhetsnämnden i Västerbotten. ”SSUH lärde oss mycket och vi hade för det mesta mycket roligt.  Romanser uppstod och falnade, men många bestod. Vi lyssnade till, läste om och fick inblickar i hur samhället fugerade.”

Ola var inte medlem i Folkpartiet när Åkermark tipsade honom om en annons där partiet sökte en beträdande sekreterare till riksdagsgruppen. Det var inledningen till snabba avancemang.

Ola var veterligen ensam statsminister som fått sitt samhällsintresse genom SSUH. Sven Hedenskog nämner tre blivande socialdemokratiska statsråd, alla kvinnor: Birgitta Dahl, Anna-Greta Leijon och Leni Björklund, också den liberala riksdagskvinnan Hanna Rydh. Dahl blev ju också talman. Totalt tio sådana kom ur nykterhetsrörelsen, därtill lika många vice talmän. Hedenskog nämner också att C H Hermansson varit SSUH-ordförande i Sundsvall.

Rimligen hade det betydelse att ungdomar i skolor och vid universitet kom att intressera sig för nykterhet och alkoholpolitik, särskilt om hade kvar intresset och kanaliserade det i nykterhetsorganisationer samt socialt och politiskt arbete. Men någon systematisk inventering har som sagts inte gjorts, så det är mycket möjligt att det finns fler exempel i riksdagen. Och förmodligen ännu fler på landstings- och kommunal nivå.

Hans Lindblad

Författare och f.d. riksdagsledamot (L), Gävle

Sven Hedenskog har givit ut boken på eget förlag och den som vill köpa boken kan kontakta honom på e-postadress: sven.w.hedenskog@gmail.com

Det goda samtalet – om SSUH, och årsmöte!

Postat den
Svara

Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund, SSUH, grundades 1896. Förbundets intressanta historia från 1896-1973, finns nu beskriven i en ny bok som släpptes i dagarna. (Att historiken slutar 1973 är kopplat till förbundets nya namn och identitet som Förbundet mot droger.)

Torsdagen den 21 mars berättar författaren Sven Hedenskog om sin bok och om förbundet. Välkommen att delta i det goda samtalet!

Efter programpunkten och fika blir det årsmöte.
Årsmöteshandlingarna hittar du under fliken bibliotek, rubriken övriga handlingar.

VÄLKOMMEN!

Torsdagen den 21 mars 2019 kl. 18.30
IOGT-NTO-gården, Klara Södra Kyrkogata 20 i Stockholm

Vi serverar kaffe och te, smörgås till självkostnadspris.

Anmäl dig senast måndagen den 18 mars till Ingrid Nilsson e-postadress: ingridnilsson1901@telia.com eller telefon 070-555 73 75.

Glöm inte att beställa smörgås om du önskar det.

GUIF – mycket mera än handboll

Postat den
Svara

Den 24 januari är det dags för årets första ”Det goda samtalet”.

Ingrid Nilsson och Lisa Wendelius berättar om GUIF, Godtemplarnas Ungdoms- och Idrottsförening. Föreningen bildades 1896 av IOGT-medlemmar i Eskilstuna för att erbjuda godtemplarungdomarna verksamhet vid sidan av de traditionella logemötena. Idrott låg i tiden. Kom och ta del av en spännande historia!

VÄLKOMNA!

Torsdagen den 24 januari 2019 kl. 18.30
IOGT-NTO-gården, Klara Södra Kyrkogata 20 i Stockholm

Vi serverar kaffe och te; smörgås till självkostnadspris

Anmäl dig senast måndagen den 21 januari till Ingrid Nilsson e-postadress: ingridnilsson1901@telia.com eller telefon 070-555 73 75.

Glöm inte att beställa smörgås om du önskar det.