Vi har glädjen  att dela en text och historiebeskrivning om motboken och nykterhetsrörelsens syn i frågan. Bertil Lindberg är upphovsman och äger rättigheterna till texten. Här en introduktion, hela texten hittar du via länken i botten.

För att uttrycka det enkelt och okomplicerat var svenska folket som nyktrast under den tid då motbokssystemet var i bruk. Och trots detta tyckte nykterhetsrörelsen inte om systemet. Kanske därför att sanningen om de goda effekterna blev allmänt kända först när systemet var avskaffat och då var det för sent.

Tiden före 1917, då systemet kom i bruk och tiden efter 1955 då det försvann, var och är perioder med hög alkoholkonsumtion och konsekvensen av detta var och är de vanliga: många fylleriförseelser, delirium tremens, leverskador, hemfridsbrott och våld. Hur förklarar man i ljuset av detta, nykterhetsrörelsens inställning och agerande för att få bort motbokssystemet? För att återigen beskriva saken enkelt och okomplicerat: läkaren Ivan Bratt ställde sig mellan nykterhetsrörelsen och totalförbudet med det system för försäljning och utskänkning som fick hans namn – Brattsystemet. Kanske kan man med ett ord beskriva nykterhetsrörelsens aversion mot motbokssystemet: suggestionseffekten. Var det den som var problemet och vad var det för något?
Efter nästan 40 års kamp stod nykterhetsrörelsen som segrare. Ett slags segrare kanske man ska säga. Motboken och det system den ingick i avskaffades genom riksdagsbeslut 1954 och beslutet verkställdes den 1 oktober 1955. Resten är som man säger historia. Var segern värd priset? Frågan bör ställas.

I den här berättelsen är det de stora elefanterna som dansar. På motbokssidan Ivan Bratt. Ja, han var givetvis inte ensam, men det var denne läkare, en helt ung man när kampen började, som företrädde alkoholintresset, dock inte i den traditionella betydelsen; han var intresserad av alkoholproblemet och ville undvika totalförbudet. Mot sig hade han giganter från nykterhetsrörelsen med namn som Erik Englund, Johan Bergman, David Östlund och Jalmar Furuskog för att nämna några. Gemensamt för nykterhetsvännerna var att de före omröstningen 1922 slogs för förbudet och mot Bratt. Efter förlusten i omröstningen rådde det inom nykterhetsrörelsen delade meningar om den framtida politikens former och innehåll.

Svante Nycanders ord i boken Svenskarna och spriten beskriver väl situationen:
När ingen längre tror på en reform av större format blir idéfattigdomen en dygd och medelmåttigheten breder ut sig över alkoholdebatten. Att ta avstånd från ”utopier” och luftslott gäller idag som det finaste beviset på mogenhet och realism.
Nycander skrev detta 1967. Det har samma aktualitet idag som det hade vid tidpunkten då det kom i tryck.

Bertil Lindberg berättar i texten om ett nykterhetspolitiskt skeende som idag till stora delar är okänt. Det är också en berättelse som beskriver och till någon del förklarar nykterhetsrörelsens agerande och vilka effekterna blev. Berättelsen tar sin början när nykterhetsrörelsen var som starkast i vårt land. Klicka här: Motboken, så får du fram texten.