Inom IOGT fanns delar av arbetet som enbart traderades muntligt, vilket också gör det svårt att fånga, dokumentera och beforska. Ingrid Nilsson, som sitter i Nykterhetshistoriska Sällskapets styrelse, har undersökt frågan. Hon gjorde detta i en tid när det fortfarande var görligt, då det fanns många personer i livet som hade varit medlemmar från i början av 1900-talet. 1979-1980 skrev hon en B-uppsats i etnologi som behandlade detta svårfångade ämne. En betydande källa vara ett antal äldre medlemmar födda under perioden 1895-1914 med ett medlemskap som sträckte sig tillbaka till som tidigast 1909. Unikt är också ett dokument i hennes ägo från 1888-1889 som beskriver lösen, igenkänningstecken och de signaler som då var i bruk.
I den inledande sammanfattningen skriver Ingrid så här:
”I den här uppsatsen kommer jag att beskriva IOGT:s oskrivna arbete, som var de ”ordenshemligheter” som Godtemplarorden i Sverige hade tagit över från sina amerikanska förebilder. Materialet har jag hämtat främst från svar på frågelistor men också från litteratur om IOGT.”
Uppsatsen ingick i den etnologiska delen av ett större tvärvetenskapliga projekt, Stad och omland, Urbaniseringen, Individen och Folkrörelserna 1890 – 1975, som leddes från Historiska Institutionen vid Uppsala Universitet.
Uppsatsen blir det första av de lite längre dokument som vi lägger ut här på hemsidan under fliken bibliotek. Du hittar även länken här: Det oskrivna arbetet
Välkommen att ta del av ett spännande och unikt material!
Ingrids arbete är banbrytande och faktiskt sensationellt. Det är ett gediget arbete som speglar en tid som få idag har personliga minnen av. Vid läsningen av Ingrids text måste man komma ihåg att det handlar om en tid då ”vanliga” människor hade liten eller ingen plats alls i samhället. Ritualen gav stadga åt mötena och den skänkte högtid i det hem som logelokalen utgjorde för många. Där fanns ljus och värme, där fanns logens charter, kanske rent av logens egen fana. Och därtill ett bibliotek.
Det är ingen tillfällighet att i skönlitterär form, då nykterhetsarbete skildras, är det oftast ritualen, och då särskilt intagningen av nya medlemmar som belyses. Salje har gjort det, som Ingrid konstaterar, och så gjorde även Vilhelm Moberg i ”Soldat med brutet gevär”. För Salje gäller skildringen IOGT medan Moberg skildrar intagningsceremonin i Templarorden. Ett annat tema, med anknytning till mötesritualen är det som kallas parentation. Mästerligt skildrad i Björn-Erik Höijers bok med just namnet ”Parentation” och inte att förglömma deckaren ”Höstvind och djupa vatten” av Hans-Krister Rönblom.
Kan det rent av vara så att de möten vi håller idag skulle må bra av att få en inramning som manar till eftertanke och kanske rent av är lite högtidlig. Och är det inte så att medlemskapet skulle kännas lite värdefullare om det bestod i lite mer än att bara sätta sitt namn på en pdf-blankett på nätet?
Bertil Lindberg