Utmärkt bok om SSUH

Hans Lindblad har läst och sammanfattar här den nya boken om SSUH. Välkommen att ta del!

Sven Hedenskog gör genom sin nyutkomna ”SSUH 1896–1973 Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund” en nykterhetshistoriskt värdefull insats. SSUH har flera särdrag i förhållande till de övriga moderna nykterhetsorganisationerna. De senare hade ju massiv föreningsvana, medan SSUH-iterna måste anstränga sig för att rekrytera skolungdomar och studenter och att lära föreningarna mötesteknik för att kunna fungera i demokratiska former.

På gymnasierna fanns ofta också litterära och kulturella elevföreningar, vanligtvis separata för män och kvinnor, vilket var otänkbart i SSUH. Däremot dröjde det långt in på 50-talet innan politiska skolföreningar accepterades. Så länge var SSUH mer eller mindre ensamt att i skolmiljön behandla samhällsfrågor.

Hälsoupplysning och studier rörande alkoholpolitik var kanske inte det mest självklara i sena tonår. Men Sven Hedenskog – själv förbundsordförande 1962–64 – konstaterar att man hade roligt. Ola Ullsten redovisar i sina memoarer en hel del om din tid i SSUH. Också han betonar kamratskapet och att det var just roligt.

SSUH verkade länge i en tid när bara få procent fick gå i gymnasium och ännu färre i universitet och högskolor. De stora folkrörelserna dominerades av arbetarklass, mindre företagare och lägre tjänstemannagrupper, i stark kontrast till de privilegierade konservativa samhällslagren. Det nykterhetsrörelserna hoppades var naturligtvis att SSUH skulle kunna nå fler med längre utbildning och därmed vidgade yrkesmöjligheter. Men det fanns många konkurrerande intressen för ungdomar, så många var med i SSUH bara ett eller ett par år. Det årliga rekryteringsbehovet var därför relativt mycket större än i vuxenföreningar. De stora nykterhetsorganisationerna uppskattade SSUH och ville på olika sätt stötta och hjälpa till.

Hedenskogs historik är på knappt 150 sidor. men han lyckats få in imponerande mycket fakta och information, inte bara om verksamhet utan också om det omgivande samhällets förändringar. Viktigast hela tiden var att värva och skola ungdomar. Men SSUH kom i årtionden också att bedriva en omfattande barnkoloniverksamhet, ledd av vuxna kvinnliga entusiaster och till stor del finansierad med skattemedel. Också unga kvinnliga medlemmar ställde upp frivilligt.

Hos den breda allmänheten blev SSUH till stor del känt genom att förbundet tillsammans med Dagens Nyheter svarade för Nutidsorienteringen. Andra ungdomsorganisationer var förmodligen avundsjuka på uppmärksamheten.

Hedenskog redovisar att det fanns ett slags förspel till SSUH, på universitetsnivå. Studenternas helnykterhetssällskap i Uppsala bildades 1888, med Johan Bergman som eldsjäl. Han blev senare latinprofessor, nykterhetspolitiker och riksdagsman. Han låg också bakom tillkomsten av Nykterhetsvännernas studenthem i Uppsala. Det var i den byggnaden SSUH sedan startade. Hemmet finns kvar, sedan 1957 i en ny byggnad, ”Arken”, för 80 studenter. År 1907 tillkom ett studenthem vid Drottninggatan i Stockholm. Det var öppet ett årtionde. 1963 öppnades Studenthemmet Tempus i Åkeshov, som också rymde SSUH:s expedition. Också i Lund fanns ett studenthem som SSUH-iterna fick använda.

Eldsjälen bakom SSUH:s tillkomst 1896 var Elof Ljunggren, som blev både ordförande och redaktör för organisationens tidning Polstjärnan. Han hade båda posterna i tio år, medan efterföljarna oftast suttit ett eller två år. Ljunggren blev framträdande nykterhetspolitiker, inte minst inför förbudsomröstningen 1922. Han var redaktör för Blå bandet 1899-1941. Chefredaktör för Nerikes-Tidningen i Örebro och mångårig riksdagsman. SSUH fick efterföljare i Norge, Danmark och Finland. 1903 tillkom ett nordiskt förbund.

Sven Hedenskog konstaterar att Polstjärnan de första 30 åren dominerades av ganska tungt material. Men naturligtvis var det inte utan betydelse att ungdomar i brevlådan fick en egen tidning som kunde lära dem mycket om alkoholpolitik och angränsande ämnen. I mindre skala en motsvarighet till Jalmar Furuskog i IOGT:s Reformatorn och Justus Elgeskog i NTO:s Ariel där de gjorde väldiga opinionsbildningsinsatser. Läsarna fick argument och impulser att reflektera och ta ställning inte bara kring nykterhet utan också rörande kultur, demokrati och internationalism. Få andra folkbildare fick så stort genomslag landet runt .

Den moderna dansen hade många motståndare, inte bara i statskyrka och frikyrkor. I SSUH var det inledningsvis lekaftnar och ringdanser. Men 20-talets jazz och swing lockade. Ett problem med detta för ledningen var att många medlemmar var mycket unga och att man var beroende av god relation till rektorerna. Men efterhand segrade modern pardans vid förbundsmöten och studiekurser.

SSUH:s sångbok kom i flera upplagor från 1909 och framåt. Det var kända svenska sånger m en också några direkt om SSUH. Det har funnits flera körer i förbundet. SSUH-kören blev mest känd och bytte namn till Musikaliska sällskapet, med David Åhlén och Johannes Norrby som dirigenter. Stockholms kvinnliga SSUH-kör tillkom 1905.

Det tog några år innan SSUH hade 500 medlemmar. Toppen nåddes 1908–09 med drygt 11000, i 240 föreningar, ungefär samtidigt med att nykterhetsrörelsen totalt var som störst. Som mest hade SSUH en fjärdedel av eleverna vid landets högre läroanstalter som medlemmar. SSUH ställde upp med talare landet över, och några av 1900-talets främsta nykterhetsföreläsare började sin bana där.

1944 gjorde Gunnar Nelker på förbundsstyrelsens uppdrag en medlemsenkät inom SSUH. 73 procent av medlemmarna var aktiva och deltog i sammankomster. Det var betydligt mer än för folkrörelser i allmänhet. 55 procent av skolföreningarnas medlemmar var flickor, medan män dominerade studentföreningarna.

Både flickor och pojkar skolades i föreningsteknik och organisationsledning, så de vågade bli föreningsordförande eller ledamot i förbundsstyrelsen. Men ingen kvinna blev förbundsordförande. Detsamma gällde dock under hela 1900-talet också för IOGT, NTO, Blå bandet och MHF.

Av de sex första förbundsordförandena, till och med 1918, blev tre riksdagsledamöter. Därefter ingen. Efter Elof Ljunggren var det Åke Holmbäck, sedan statsråd, professor, rektor för Uppsala universitet och 1959–71 förste svenske domare i Europadomstolen. Den tredje var Einar Haeggblom i Kalmar län. Ordförande i SSUH 1916–18, redaktör för Polstjärnan 1914–18 Han var engagerad i Frisinnade Ungdomsförbundet men blev sedan högerman och riksdagsman. Lantbrukare och rektor för lantbruksskola.

SSUH fick ett oväntat slut. Inte så att man beslöt att lägga ner all verksamhet. I stället fattades 1973 beslutet att helt ändra inriktning och bli kamporganisation med namnet Förbundet mot droger. Varje tid fattar sina beslut, men landet över fick medlemmarna veta att strävan att värva och skola inte längre var det viktiga. Det finns fler exempel, inte minst i spåren av 68-vänstern, där organisationer och tidskrifter i mer eller mindre kuppartade former tagits över av grupper som ändrat inriktning.

En fråga Hedenskog ställer är om SSUH haft en möjlighet att bestå. Organisationen var ju unik genom att finnas på mängder av skolor och där syssla med en samhällsfråga, alltså nykterhet. Det blev ett nytt läge genom att de politiska ungdomsförbunden gick ner åldrarna och fokuserade på att värva på skolorna. Tillsammans gav de ett bredare utbud och kunde diskutera ämnen mer mångsidigt än SSUH. Så kanske hade organisationen ändå fått ett slut utan infallet med kamporganisationen.

När Sverige efter en mycket lång och hård kamp för allmän rösträtt och parlamentarism äntligen blev demokrati fanns redan hundratusentals medborgare skolade i demokratiskt beslutsfattande i lokala föreningar. Nykterhets- och frikyrkorörelserna blev Sveriges största skola i praktisk demokrati. Att man på detta sätt gjorde en ytterst avgörande insats för svensk demokrati insåg folkrörelserna kanske inte själva fullt ut. För den omfattande utbildningen i föreningsteknik genom studiecirklar och rätt genomförda möten gjordes ju i första hand för respektive förenings ena behov. Alla hade rätt att säga sin mening före beslut. SSUH kom att verka i en skol- och universitetsmiljö där den sociala bakgrunden delvis var en annan än i folkrörelserna. Det stora undantaget var naturligt folkhögskolorna med sina mycket täta band till folkrörelserna.

När historieprofessorn och förre riksarkivarien Sven Lundkvist och jag gjorde ”Tusen nyktra – 100 år med riksdagens nykterhetsgrupper” (1996) sökte vi för de tusen ledamöterna ange vilka organisationer och samfund de var och en var medlemmar i. Uppgifter om detta fanns i Blå boken för en stor del av tiden. Men SSUH kom nog bort hos många, eftersom de oftast angav aktuella organisationer och inte aktiviteter under skolåren. Ernst Wigforss var nog ensam om att som organisation enbart ange SSUH.

Landet runt måste det ha funnits ungdomar som efter läroåren i SSUH gick vidare till politiska partier och fick förtroendeuppdrag på olika nivåer. Men veterligen har aldrig ett försök till kartläggning gjorts.

Bra tre riksdagsledamöter har med SSUH-uppdrag i de officiella riksdagsbiografierna. För tvåkammarriksdagen Elof Ljunggren och Einar Haeggblom för enkammaren Anna-Greta Leijon med uppgiften ”ombudsman i SSUH -59.”

Ola Ullsten har flera noteringar om SSUH i sina memoarer ”Så blev det”(2013). Han skriver om SSUH-kamrater hemma i Umeå. En nära vän blev sjuk i tbc och låg länge på sanatorium, sedan professor i barnmedicin. Redan efter en termin vid tekniska gymnasiet i Härnösand gav Ola upp och flyttade till Stockholm ”där jag genom SSUH hade många vänner”. Han och Bo E Åkermark delade en dubblett nära Hötorget.  Åkermark var redaktör för Polstjärnan 1955–56 och kom att bli välkänd DN-kåsör.

Ullsten och Åkermark var mycket aktiva i SSUH, ”det var så vi hade träffats och det hade gett oss en stor kamratkrets”. De reste på förbundsmöten varje sommar och till studiekurserna i Uppsala när det var trettondagshelg ”för att lyssna till bland de bästa av vad landet hade av föreläsare i samhällsorienterande ämnen”. Han nämner Nutidsorienteringen ihop med DN. Ola berättar om stamställen och om en studentbal han ordnade i Blå Hallen. Han var väl förtrogen med SSUH:s expedition på Tunnelgatan 19B. ”För många blev, medvetet eller inte, det sociala engagemanget i SSUH styrande för både yrkesliv och intresseinriktning.” Ola blev socionom och tjänsteman vid länsnykterhetsnämnden i Västerbotten. ”SSUH lärde oss mycket och vi hade för det mesta mycket roligt.  Romanser uppstod och falnade, men många bestod. Vi lyssnade till, läste om och fick inblickar i hur samhället fugerade.”

Ola var inte medlem i Folkpartiet när Åkermark tipsade honom om en annons där partiet sökte en beträdande sekreterare till riksdagsgruppen. Det var inledningen till snabba avancemang.

Ola var veterligen ensam statsminister som fått sitt samhällsintresse genom SSUH. Sven Hedenskog nämner tre blivande socialdemokratiska statsråd, alla kvinnor: Birgitta Dahl, Anna-Greta Leijon och Leni Björklund, också den liberala riksdagskvinnan Hanna Rydh. Dahl blev ju också talman. Totalt tio sådana kom ur nykterhetsrörelsen, därtill lika många vice talmän. Hedenskog nämner också att C H Hermansson varit SSUH-ordförande i Sundsvall.

Rimligen hade det betydelse att ungdomar i skolor och vid universitet kom att intressera sig för nykterhet och alkoholpolitik, särskilt om hade kvar intresset och kanaliserade det i nykterhetsorganisationer samt socialt och politiskt arbete. Men någon systematisk inventering har som sagts inte gjorts, så det är mycket möjligt att det finns fler exempel i riksdagen. Och förmodligen ännu fler på landstings- och kommunal nivå.

Hans Lindblad

Författare och f.d. riksdagsledamot (L), Gävle

 

Det goda samtalet – om SSUH, och årsmöte!

Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund, SSUH, grundades 1896. Förbundets intressanta historia från 1896-1973, finns nu beskriven i en ny bok som släpptes i dagarna. (Att historiken slutar 1973 är kopplat till förbundets nya namn och identitet som Förbundet mot droger.)

Torsdagen den 21 mars berättar författaren Sven Hedenskog om sin bok och om förbundet. Välkommen att delta i det goda samtalet!

Efter programpunkten och fika blir det årsmöte.
Årsmöteshandlingarna hittar du under fliken bibliotek, rubriken övriga handlingar.

VÄLKOMMEN!

Torsdagen den 21 mars 2019 kl. 18.30
IOGT-NTO-gården, Klara Södra Kyrkogata 20 i Stockholm

Vi serverar kaffe och te, smörgås till självkostnadspris.

Anmäl dig senast måndagen den 18 mars till Ingrid Nilsson e-postadress: ingridnilsson1901@telia.com eller telefon 070-555 73 75.

Glöm inte att beställa smörgås om du önskar det.

GUIF – mycket mera än handboll

Den 24 januari är det dags för årets första ”Det goda samtalet”.

Ingrid Nilsson och Lisa Wendelius berättar om GUIF, Godtemplarnas Ungdoms- och Idrottsförening. Föreningen bildades 1896 av IOGT-medlemmar i Eskilstuna för att erbjuda godtemplarungdomarna verksamhet vid sidan av de traditionella logemötena. Idrott låg i tiden. Kom och ta del av en spännande historia!

VÄLKOMNA!

Torsdagen den 24 januari 2019 kl. 18.30
IOGT-NTO-gården, Klara Södra Kyrkogata 20 i Stockholm

Vi serverar kaffe och te; smörgås till självkostnadspris

Anmäl dig senast måndagen den 21 januari till Ingrid Nilsson e-postadress: ingridnilsson1901@telia.com eller telefon 070-555 73 75.

Glöm inte att beställa smörgås om du önskar det.

 

”Hör, ungdomen sjunger sin medvetna sång” – om sången i nykterhetsrörelsen

Årets första Goda samtal ägnar vi är sången.

Magnus Andersson, ledamot i sällskapets styrelse, berättar om musiken och sångens betydelse inom nykterhetsrörelsen.

De kämpande folkrörelserna har alltid sjungit. Vilka funktioner har sången fyllt i nykterhetsrörelsen? Vilken ideologi har texterna förmedlat, hur speglar de rörelsens utveckling?

Vad säger urvalet i sångböckerna om förbunden och deras idéer vid varje tidpunkt?

Hur har sjungandet förändrats – överlever folkrörelsesången in i framtiden? Kom, ställ frågor – delta i samtal och sång!

Välkomna till IOGT-NTO gården, Klara Södra Kyrkogata 20 i Stockholm,

torsdagen den 2 februari 2017 kl.18.30

Vi serverar kaffe och te, smörgåsar till självkostnadspris.

Anmäl dig senast måndagen den 30 januari till Bertil Lindberg berlindberg@gmail.com eller 08 631 05 63

Ps. Glöm inte att beställa smörgås om du önskar det.

 

Det oskrivna arbetet

Inom IOGT fanns delar av arbetet som enbart traderades muntligt, vilket också gör det svårt att fånga, dokumentera och beforska. Ingrid Nilsson, som sitter i Nykterhetshistoriska Sällskapets styrelse, har undersökt frågan. Hon gjorde detta i en tid när det fortfarande var görligt, då det fanns många personer i livet som hade varit medlemmar från i början av 1900-talet. 1979-1980 skrev hon en B-uppsats i etnologi som behandlade detta svårfångade ämne. En betydande källa vara ett antal äldre medlemmar födda under perioden 1895-1914 med ett medlemskap som sträckte sig tillbaka till som tidigast 1909. Unikt är också ett dokument i hennes ägo från 1888-1889 som beskriver lösen, igenkänningstecken och de signaler som då var i bruk.

losen-1888

I den inledande sammanfattningen skriver Ingrid så här:

”I den här uppsatsen kommer jag att beskriva IOGT:s oskrivna arbete, som var de ”ordenshemligheter” som Godtemplarorden i Sverige hade tagit över från sina amerikanska förebilder. Materialet har jag hämtat främst från svar på frågelistor men också från litteratur om IOGT.”

Uppsatsen ingick i den etnologiska delen av ett större tvärvetenskapliga projekt, Stad och omland, Urbaniseringen, Individen och Folkrörelserna 1890 – 1975, som leddes från Historiska Institutionen vid Uppsala Universitet.

Uppsatsen blir det första av de lite längre dokument som vi lägger ut här på hemsidan under fliken bibliotek. Du hittar även länken här: Det oskrivna arbetet

Välkommen att ta del av ett spännande och unikt material!

 

Julfirande på Tunnelgatan

Vad passar bättre så här i juletider än att dela detta radiofynd från 1945. Det är en ögonblicksbild från ett julfirande hos godtemplarna i Viktoriasalen i Stockholm. Nästan 300 personer var där på julafton. Många har familj och vänner i andra delar av Sverige eller till och med i andra länder. Intresset att få delta var stort!

avgörande ögonblick

För er som missade programmet i P1s ”Avgörande ögonblick” den 23 december, så kommer här är en länk till inslaget: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/651956?programid=1602

Victoriasalen låg i Godtemplarhuset på Tunnelgatan 19. En pampig sal som rymt många fantastiska möten och framträdanden av de mest kända och berömda debattörer och talare det här landet har haft.
 
Huset revs i slutet av 1960-talet i samband med citysaneringen, men det är en historia som vi får anledning att återkomma till. 
Med detta säger vi God Jul!

Logen Thor – en kulturgärning

Dagen till ära har vi glädjen att publicera en historik över IOGT-NTO-föreningen i Skövde, logen 17 Thor, som bildades för exakt 135 år sedan. Berättelsen är skriven av Lars Westh.

Bland det fina flanerande folket på Skövde vattenkuranstalt blandade sig en vårdag konditorn Oskar Lindblad från stadens centrum. I ett av sällskapsrummen i societetshuset ställde han upp en boklåda med en prydlig text ” boklån 10 öre per ex”. Året var 1876 och succén given.

Efterhand flyttade han verksamheten till sin egen bostad över konditoriet och kunde då vända sig till den övriga befolkningen i Skövde. Han utökade bokbeståndet med mer folklig litteratur. Rörelsen gick bra. Han var en den tidens entreprenör.

År 1880 gick han i spetsen för bildandet av en nykterhetsförening i Skövde och den 13 augusti samma år bildades, i närvaro av högste internationelle ledaren Joseph Malins, logen 17 Thor av IOGT. Oskar valdes att leda logens verksamhet och ganska snart hade man en läsecirkel. Deltagarna kom med önskemål om titlar och Oskar tog hem. Efterhand kom dessa böcker att bli ett bibliotek där medlemmar och andra kunde låna mot en billig kostnad. Bland 1925 års kollektion fanns författare som Viktor Rydberg, Charles Dickens, Viktor Hugo, Alexander Dumas, August Strindberg, Jules Verne och Selma Lagerlöf. Där fanns även lyrik såsom Fröding och Shakespeare samt facklitteratur främst inom samhällsfrågor. Logen Thors bibliotek utökades efterhand och hade 1918 1 800 band för utlåning. I utlåningsboken kan man finna många av den tidens Skövdebor, författaren Johannes Edfeldt var en av dem.

I slutet av april 1883 annonserades i ortens tidning att Skövde God- Templares Läse klubb skall hålla sin första fest. Vid festen hålls en auktion och inkomsterna från denna samt inträdesavgiften, 25 öre, skall gå till biblioteket. Auktionen blev ”liflig” och inbringade 70 kronor. Det rapporterades att ca 125 personer deltagit i festen.

Varje godtemplarloge med självaktning hade ett bibliotek. Inom Skaraborg-Älvsborg fanns 69 bibliotek. Nästan genomgående har de varit de första i respektive kommun. När logen 17 Thors bibliotek varit aktivt under 60 år överläts det 1940, efter påtryckningar, till det först 1930 bildade stadsbiblioteket.

Logen Thor 2

Logen Thor, länge Skövdes enda föreninglokal, här var stans första bibliotek, här bildades orkesterföreningen, här spelades nyårsrevy – och här dansades det så att logen blev suspenderad.

Logen 17 Thor är under åren en betydande institution i Skövde. Föreningen bedriver all tänkbar verksamhet, musikkår, amatörteater stråkorkester, syförening, scoutverksamhet etcetera. Man var på den tiden stadens enda profana samlingslokal, där olika grupper kan ha sina möten. Bland medlemmarna fanns många kommunpolitiker och man diskuterade vid något tillfälle att gå fram med egen lista till fullmäktige val. Det sades ibland att en del kommunala frågor avgjordes i Logen Thor.När Logen 17 Thor startade år 1880 höll man till i baptisternas lokal där man hyrde för de tillfällen möten hölls. Lokalen var belägen i ett gårdshus utmed vägen mot Vaddfabriken. En eldsvåda 1883 orsakade att all material och även handlingar, bl. a de första protokollen, förstördes. Efter att ha varit i olika lokaler några år, bland annat i Assbecks hus (nuvarande Lindex), köpte logen år 1888 en tomt belägen utmed Hertig Johans gata mellan Badhusgatan fram till Fredsgatan. Ett ordenshus uppfördes (se bild) som kunde invigas den 9 december 1888.

Det var många medlemmar på den tiden och lokalen blev snart för trång. Logen hade då det största medlemsantalet den någonsin haft, omkring 350 personer, Utbyggnaden blev färdig efter en kort tid och huset fick den storlek den under följande år hade. På den tiden fanns det bestämmelser om att en ideell förening inte fick äga fastighet, följaktligen tog två av medlemmarna på sig att stå som ägare fram till man i början av 1900-talet bildade en byggnadsförening.

Logen Thors teatergrupp

Logen Thors teatergrupp 1914.

Utöver den livliga mötesverksamheten kom de följande åren att erbjuda aktiviteter för envar som var beredda att välja en helnykter livsstil. Studiecirkeln föddes som bekant inom IOGT. På Logen Thor hade som tidigare nämnts läsecirkel varit knuten till biblioteket. Sparkassa och sjuk- och begravningskassa startades redan på 1880 talet och fortsatte att verka ända fram till samhället tog över dessa funktioner. Amatörteater av god klass, enligt dåtida krav, gymnastikgrupp, folkdanslag, sångkör, syförening m.m. Allt detta var aktiviteter som pågått från tid till annan och gjort Logen Thor till ett centrum för många olika intresseinriktningar. Till detta hörde dessutom offentliga arrangemang som var en årlig tradition för Skövdeborna. Bärfesterna i Dälderna och Logens Nyårsrevy var begivenheter som samlade folk från hela bygden. Folkdanslaget med sina färggranna dräkter var efterfrågade runt om i länet och musikkåren som spred glädje med sin sprittande musik. Man kan säga att det var logen Thors orkester som var impulsen till bildandet av Skövde orkesterförening. Det var i Logen Thors lokal som de första samordnade repetitionerna hölls och Logen Thors musiker ingick i den första uppsättningen av musiker i Orkesterföreningen.

Vid nyårsrevyerna var det fullsatt i lokalen. Dryga 200 kunde komma in varje föreställning.

En säregen historia inträffade 1894. När IOGT instiftades i Sverige hade den en något religiös prägel. Mötena skulle gå i den stilen, men en massa ungdom kom med och de ville dansa och ha roligt. Det var alltid strid om huruvida dans skulle tillåtas. Så sent som 1925 var det dansförbud. Händelse 1894 är unik. Vid ett tillfälle när det lektes folklekar, som var tillåtet, slog det över och det blev dans av det hela. Några äldre protesterade mot detta snedsteg och logen rapporterades till storlogen i Stockholm. Logen 17 Thor i Skövde blev suspenderad i en månad. Man fråntogs rätten att hålla möten. För att kringgå suspensionen bildades en diskussionsklubb och mötena hölls som vanligt i lokalen. Verksamheten i klubben blev livlig. Under suspensionsmånaden hölls inte mindre än åtta protokollförda sammanträden. I dessa kan man läsa om fråga om bildandet av en självhjälpsförening, om medlemmarna kan känna stolthet eller vara generade över suspensionen, om samling kring vår fana skall ses som krigiskt eller en kärlekshandling o.s.v. Kärleken till Orden stod i fokus för diskussionerna och man sände, som uttryck för det, ett telegram till högsta ledningen för att uttrycka detta. Telegrammet föranledde vice ordenschefen Oskar Eklund att besöka klubben för att ge sitt gillande till den. Man kan säga att suspensionen blev en succé.

Logen Thor var under lång tid debattforum för nykterhetspolitiska frågor. Det fanns en rad kunniga och inflytelserika personer bland medlemmarna, såväl kommunpolitiker som riksdagsmän. Man lät således tala om sig genom trägna uppvaktningar inför stadens myndigheter med krav på inskränkningar i öppethållande av krogar och systembolag vid helger och i samband med marknader, allmänna auktioner, militära in- och utryckningar etc.. Logen var på detta sätt ett vakande och oroande samvetes öga i olika sammanhang. Vid ett tillfälle uppvaktades statsministern med krav som gällde krogars uppehållande under gudstjänsttider.

Logen Thors medlemmar samlade till fotografering efter logemöte i början av förra seklet.

Logen Thors medlemmar samlade till fotografering efter logemöte i början av förra seklet.

De män och kvinnor som för 135 år sedan bildade logen 17 Thor av IOGT och byggde ordenshuset var enkla vardagsmänniskor som säkerligen hade erfarenhet av alkoholens baksida som ekonomisk misär och mänskligt lidande. Men de hade alla en inneboende drivkraft att åstadkomma ett bättre samhälle för sig och sina medmänniskor. Vi kan förstå att under den här tiden var den samhälleliga och sociala strukturen en helt annan än idag. Kvinnan saknade helt rösträtt medan det för männen gällde att ha rätt inkomst/ förmögenhet för sin rösträtt. Skola, vård och äldreomsorg var bristfällig. Ingen protesterade. Man visste inget bättre.

Men så kom Godtemplarrörelsen med nya synsätt. Att få medlemmar att känna människovärde. I logen fick alla yttra sig och komma med förslag. Såväl kvinnor som män valdes till olika funktioner. Alla var med och bestämde. Det var jämlikt för kvinna och man, för gammal och ung, för hög som låg. Vad logen Thor betytt för människor i Skövde kan lättare tänkas än beskrivas. Redan den formella säkerhet, som deltagandet i arbetet i logen gav medlemmarna, är värd ofantligt mycket. Att kunna som ordförande leda ett möte på ett parlamentariskt oklanderligt sätt, att kunna korrekt avfatta ett protokoll, sköta en enkel räkenskapsbok och att delta i ett ordnat meningsutbyte – allt detta var färdigheter som godtemplarorden, genom logen Thor förmedlat åt sina medlemmar.

Några namn bör nämnas som har haft särskild betydelse för logen Thors stabila och uthålliga verksamhet: Oscar Lindblad, Albertina och C G Thunberg, Emma Nilsson, Kristina Westerberg, A R Hasselblad, A V Friberg, J Molander, J G Brodén, Lotten och L J Bergström, C F Lindholm.

Huset, logen Thor, hade allt sedan det byggdes 1888 haft samma exteriör fram till år 1964 då grävskoporna raserade det välkända Skövde motivet. Kommunherrarna hade bestämt att uppföra ett kommunhus. Det krävdes ett par kvarter för byggnaden och man framtvingade ett fastighetsbyte så att Logen Thor erbjöds att få villan på Drottninggatan 13. Så blev det och godtemplargården har nyligen firat 50 år i den fastigheten och IOGT-NTO föreningen 17 Thor har firat 135 år med en aldrig sviktande verksamhet för sina för närvarande 140 medlemmar.

 

Godtemplargården, Drottninggatan 13 Skövde

Godtemplargården, Drottninggatan 13 Skövde

Lars Westh, Högstena

Nykterhet, kultur och folkförbrödring

Den svenska nykterhetsrörelsen rymmer en rik och mångfacetterad historia. Det nybildade Nykterhetshistoriska sällskapet vill bidra till att sprida intresse och kunskap om nykterhetsrörelsens historia.

Det finns många ingångar och spännande berättelser att dela. Hur nykterhetstanken slog rot, föreningsbildandet, namnskick, demokrati- och folkbildningsarbete, kulturverksamhet och lokalerna. Välkommen att följa oss!